Räddningen är här! Nu gör Captain Marvel entré på svenska biografer. Det är troligen hon som ska ge alla sina kollegor och halva universum en ny chans efter det katastrofala slutet i "Avengers: Infinity war". Och dessutom ska hon fixa till Marvelfilmernas haltande jämställdhet.

2018 vågade Marvel sig på att ge en svart superhjälte huvudrollen för första gången. "Black Panther" blev en formidabel succé som attraherade både en ny publik och alla trogna Marvelfans.

Av samma skäl törs Marvel äntligen satsa på att ge en kvinnlig superhjälte huvudrollen. De kan inte misslyckas.

Artikelbild

| Captain Marvel, stridspilot och superhjälte, spelas av 30-åriga Brie Larson som belönades med en Oscar för sin huvudroll i "Room" 2016.

Trams, tror jag att en del av er tycker. Men superhjältarna är den mest inkomstbringande genren i dagsläget – och det är skäl nog att ta dem på allvar.

Det kryllar som bekant av påkostade effektfyllda spektakel på bio numera. Sådant som förr var en sensation är nu vardagsmat. Knappt har man gäspat sig igenom "Mortal engines" innan "Alita" ger samma omvälvande upplevelse som en påse smågodis.

Marvels superhjältar är annorlunda. Jag tror att det beror på dialogen. Storyn kan vara helt vansinnig, men karaktärerna är levande, äkta och påtagliga (och superstarka). Att de återkommer i film efter film ger dem förstås möjligheten att utvecklas mer som karaktärer i tv-serier än någon som bara har två timmar på sig.

Ärkefienden DC Comics lyckas aldrig lika bra med det där. Redan 2004 försökte DC med att ge en kvinnlig hjälte huvudrollen i "Cat woman". Det blev en flopp som fick branschen att stämpla kvinnliga superhjältar som dödsdömda högriskprojekt tills DC tog revansch med "Wonder Woman" 2017. Medan Marvel prickar av succé efter succé vinglar DC hit och dit – från höjdpunkten "The dark night" (2008) till tramsiga "Suicide squad" (2016).

DC:s hjältar med rötter i 30-talet är och förblir träigare än uppstickaren Marvels modernare figurer från 60-talet (inklusive åskguden Thor, från yngre järnålder).

Marvel är bättre – och ändå klappar mitt hjärta fortfarande hårdast för en film från DC: "Batman v Superman: dawn of justice" från 2016.

Den var mörkare, hårdare, vuxnare. Där debatteras och ifrågasätts superhjältarna i tv och i kongressen. Där får striderna konsekvenser. Där måste till och med en av superhjältarna offra sig – och dör.

Det var där Wonder Woman gjorde sin entré, fullständigt orädd och ackompanjerad av sitt ledmotiv: en piskande rytm och ett vilt, vansinnigt stridstjut, komponerat av Hans Zimmer och Junkie XL.

Captain Marvel blir kanske mer framgångsrik, men coolare än Wonder Woman blir hon icke.