Jag lägger böcker ovanpå varandra för att inte fylla upp mer än två hyllor men den enda jag lurar är mig själv. Jag lurar definitivt inte min sambo som redan har ångest över att bära alla dessa böcker i flyttkartonger. Och då har vi alltså inte ens bestämt oss för att flytta.

Trots att böcker kan kosta flera hundra kronor per rygg behöver det inte vara allt för dyrt att vara bokoholic. Väldigt många av mina böcker är till exempel upplockade från stora bokbord när biblioteket rensar ut. Min sambo, som inte alls är någon bokmal eller känner till att bibliotek faktiskt rensar då och då, kan ibland titta bekymrat på mig när han hittar en bok med stora streckkoder på framsidan och en lapp där det står att den är bibliotekets ägodel... Men de är ärligt plockade!

På loppisar kan man även hitta väldigt mycket bokhylleutfyllnad. Jag vågar köpa titlar bara för att de har en spännande front eftersom det inte kostar mig mer än en tia. I västa fall en tjugolapp. Och böckerna på loppisar kan gömma skatter som får tårna att krulla ihop sig av nyfikenhet. Precis som den boken jag plockade ner från hyllan i måndags och började läsa i tisdags.

Det är en tummad pocket, Adam och Eva av Arto Paasilinna. Jag har haft den i min ägo i ett par år men det var inte förrän efter Artos död i oktober förra året som jag insåg att jag var tvungen att läsa den snart. Anledningen till varför det har dröjt så länge är för att omslaget är så fruktansvärt fult. Den väcker ingen läsglädje i mig överhuvudtaget. Men som sagt, i loppisböcker kan man hitta de finaste av skatter och visst var det en sådan som dolde sig på första sidan:

"Till min älskade hustru. 30/1-03 Tomas"

Åh, vad jag önskar att jag hade fått höra berättelserna bakom de orden. Var Arto någon som hustrun tyckte mycket om? Påminner boken honom om deras relation och det var därför han ville att hustrun skulle läsa den? Rensades den ut efter att hon dött eller att de skiljt sig? Eller sitter de fortfarande tillsammans med varsin bok och läslampan tänd över sig? Alla dessa frågor gör mig galen.

Antagligen så är berättelsen bakom hälsningen mycket mindre betydelsefull än vad jag inbillar mig. Men att det står där, skrivet i bläck, gör att jag får vara en del av någon annans bubbla. Jag vet att denna Tomas en gång älskade sin fru och jag är så väldigt lycklig för hans skull. För de små hälsningarna i böckerna ger mig hopp om att det fortfarande finns så mycket kärlek kvar i världen. Kärlek värd att bevara i en främlings bokhylla.