Norrköpings folkmusikfestival är igång

Fredagsklockan slår 18, och festivalens 16:e upplaga öppnar portarna med blandat program och en handfull dansande över Värmekyrkans golv.

Sotali.

Sotali.

Foto: Anna Wallentin

Recension2019-10-05 16:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Festival

Norrköpings folkmusikfestival
Betyg 3
Norrköping, Värmekyrkan/Flygeln/Crescendo 4/10-19

Det är mörklagt och den lilla baren säljer kaffe, bullar, mat och dryck. På scen sitter Sotali och par snurrar nedanför i friktionslös harmoni. Det ena består av ett litet barn sittande på - vad som ser ut att vara sin pappas - arm. Det är vackert och lite trolskt, trots att allt fortfarande bara håller på att sätta igång. Materialet är suggestivt med mjuka, repetitiva slingor, och drygt halvvägs in i spelningen bjuds en slängpolska som genererar magi i såväl ton som dans.  

Strax därpå rullar Quilty igång i Flygeln. Material är nytt och levereras på sedvanligt sväng och med leende nunor. Stämsång och texter berättar om hav, kärlek och livets dråpliga vändningar. Tre snabba reels, någon sorgsen historia, lite annat och så en hastig ”The hog eye man” (som genererar jubel i raderna) senare, sätter de konsertens höjdpunkt i fyrstämmig a cappella-sång. De är sig lika, om än med en något hes Dag Westling på sång, publiken ger sitt klara bifall så snart tillfälle ges. Rätt så.  

Samtidigt sitter två små döttrar med varsin telefon i hand på främsta raden i Lilla Värmekyrkan. Bandet är Le Trio Baghdad och mannen med sångmicken sjunger ljuva melodier. Snart strular den ena flickans telefon, och mamman får lämna pianotangenterna för att rycka ut. Avbrottet må landa något obekvämt, men det är nära på rörande i sin enkelhet; som att i någon mån få kika in i det av deras vardagsrum som just fått agera replokal.  

På Crescendo står å andra sidan Högt i Tak mer redo för konsert - där med det lustfyllda i fokus. Och på Värmekyrkans stora scen pågår årets studentspelmanslags-VM för fullt. En kvart var är de givna och gängen kommer från spridda delar av landet.  

Här når också kvällen en topp svår att bräcka, då Skurup levererar absolut lysande spel och närvaro till ett böljande hav av dansande under sig. Sexton musiker blir mjuka och distinkta i ett. Det är samstämt, svängigt och vackert. På golvet rör sig kvinnor med kvinnor, män med män. Par över könsgränserna möter något barn på ryggen här, ett annat i famn där. Alla enas de i den korta stund som bjuds, och innan vi vet ordet av är låten slut, folk skingras och programmet fortsätter med mer världsliga förtecken samt dans och jam till långt in på natten.

Quilty.
Quilty.