Märkbart nervös tar han steget ut på trappan till pumphuset i Vollsjö i Skåne, där pristagaren traditionsenligt presenteras. I sitt tacktal konstaterar han att han nu måste besvara journalisternas älsklingsfråga om hur det känns.

Jag känner mig som Gösta Ekman sade när han fick priset, mycket mallig, framför allt eftersom jag får vara med på samma Wikipedialista som väldigt många väldigt stora förebilder för mig, säger han till TT efter talet.
Jag är otroligt glad och stolt.

Det har inte funnits i hans föreställningsvärld att han skulle kunna bli aktuell för Piratenpriset, men möjligen i hans mammas, tror han. Hon är sedan många år medlem i Piratensällskapet och har besökt prisutdelningarna i Kivik.

"Lite för stort"

Jag kan inte säga att jag förtjänar det här. Jag tänker att det är lite för stort för det jag har åstadkommit än så länge. Jag känner att jag måste ägna många år åt att försöka förtjäna det.

Han har ända sedan "En man som heter Ove" haft enorma försäljningsframgångar, men kan inte riktigt förklara hur han bär sig åt när han skapar sina historier.

Jag önskar att jag hade ett svar på det, att jag hade en mall. Jag har ingen aning, men jag har alltid gillat att hitta på saker, jag gillar att berätta historier.

Han vill ge andra människor en möjlighet till verklighetsflykt. Men trots att han gillar det, så är det inte på något sätt lätt.

Mycket ångest

Det är mycket ångest bakom mig generellt. Min senaste bok heter ju "Folk med ångest" och det lär väl berätta ungefär allt du behöver veta om mig.

Han trivs bäst ensam och det skrivna språket är hans naturliga kommunikationsmedel, inte det talade – åtminstone inte i intervjusituationer, för dem avskyr han. Ingången till litteraturen har han sin mamma att tacka för, säger han, en passionerad svensklärare och biblioteksentusiast.

Fotbollen fick jag cykla till, men till biblioteket blev jag skjutsad. Min kärlek till bibliotek kommer väldigt mycket från min mamma.

Piraten naturlig del

Det var också tack vare mamma som Fritiof Nilsson Piraten var en naturlig del av barndomen – han kunde inte välja, Piraten bara fanns där.

Härnäst ska han skriva en tredje del i serien om Björnstad.

Och så ska jag försöka hålla ihop mig själv. Det är väl ambitionen nu, att vara en rimligt bra pappa och en rimligt bra man hemma och lite mindre stressad än vad jag har varit de senaste två åren.