Under måndagen stod Notpostens notbuss parkerad utanför Kulturskolan i Motala, något som händer bara några få timmar om året.
– Bussen lämnar garaget sista veckan i augusti och är ute till mitten av oktober. Den här veckan är jag i Östergötland, berättar Janne Lundkvist.
Han har suttit bakom ratten sedan 1994, då idén först slog honom.
– Jag arbetade som musiklärare i elva år, men det kändes begränsat. En timme jobb, en timme ledigt och så. Med notbussen är det alltid fullt upp, säger Janne Lindkvist.
Bussen i sig är en lika stor kulturskatt som de 3 000 notböcker den bär med sig. Tidigare agerade fordonet bokbuss i Göteborg och trots sina 41 år känns den fräsch och livlig. Ett smakfullt beslut att hänga upp notbeklädda gardiner höjer atmosfären ytterligare.
– Rallyåkarna har nog slagit beslag på de flesta liknande bussar, skämtar Janne.
Han bläddrar i ett häfte som lär nybörjare att spela trombon.
– I dag är det mesta digitalt, men en läsplatta är trots allt inte detsamma som en bok. Det blir aldrig samma känsla och varje tryckt not är ett minne från musikaliska tider, menar Janne.
Inuti notbussen finns flera besökare i olika åldrar. Musikläraren Micke Roos skriver en önskelista på sådant han vill använda tillsammans med sina elever. Vid pianoavdelningen står Alma Ambeskovic med mamma Karin Nilsson.
– Jag letar efter Pianobus ett, jag har precis börjat spela piano, säger Alma Ambeskovic.
Hon hittar den snart och drar ivrigt i mammas tröja.
– Kan vi inte gå direkt hem nu så jag kan få spela, undrar Alma.