Det började med en serietidning för ganska många år sedan. Inplastat tillsammans med tidningen hittade Victor Weidar det fotbollsspel som skulle forma hans framtida intressen, drömmar och motgångar.
– Kanske var det inte mitt första spel, men det är mitt tydligaste och tidigaste minne. Och det var inte ens ett särskilt bra spel, berättar Victor Weidar.
Fotbollsspelet blev ändå porten in i en värld av klassiker. Duck hunt, Mario, allt som idag osar av retrokänsla. Victor spenderade många timmar framför skärmen.
– Jag har fortfarande ett otroligt stort spelintresse och jag har hängt med i utvecklingen, även om kärleken för det gamla finns kvar, säger Victor.
När internet gick från fluga till vardag började Victor spela online. Ofta med kompisar, och gärna med inslag av rollspel.
– När ett spel låter spelaren skapa en egen karaktär blir upplevelsen mer interaktiv. Man tänker "det här har jag gjort, jag har byggt något", menar Victor.
En upplevelse inte helt olik den Victor känner när han själv agerar spelutvecklare.
– Egentligen insåg jag ganska sent vad jag ville göra i livet. I mellanstadiet kom de första idéerna om speldesign, men först efter högstadiet fick jag möjligheten att gå längre än så, berättar Victor.
Han började på Ljud- och bildskolan i Motala. Teknikprogrammet, inriktning spelutveckling, där vanliga grundämnen blandas med digitalt skapande och programmering. Idag går han tredje och sista året.
– Det är en påfrestande linje, något folk inte alltid tror. Mycket matematik och fysik ligger bakom ett färdigt spel, menar Victor.
Trots att utbildningen utmanar så överväger det positiva tusenfalt.
– Att få se en värld växa fram från ett tomrum är fantastiskt roligt, säger Victor.
Men det räcker inte med en oföränderlig värld, oavsett detaljrikedom. För att skapa rörelse och själ krävs avancerade regler.
– Där kommer räknandet in i bilden. Fysiska lagar som luftmotstånd och gravitation måste översättas från koncept till siffror till kod, berättar Victor.
På en bärbar dator visar Victor ett av de program han arbetar i. Över en skog flyger ett rött stridsflygplan som siktar mot en ballong.
– Som gymnasiearbete försöker jag förverkliga ett spel jag tänkt på länge. Tiden räcker inte till, men jag hoppas få en grund att forsätta med efter gymnasiet, säger Victor.
Exakt hur spelet kommer se ut eller fungera håller han hemligt, förutom att det är ett onlinerollspel. Med flygplan. Och flygplanen, med siktet inställt på ballongen, skjuter och träffar.
– Ett litet problem just nu är tyvärr att ballongen inte registrerar att den blivit träffad, förklarar Victor.
Motgångar är ingen ovanlighet. Gång på gång stöter Victor på problem i sitt arbete, problem som kan ta flera veckor att lösa.
– Men tillfredställningen när man lyckas reparera felet gör allt värt det, då skriker jag nästan rakt ut av lycka, berättar Victor.
De tre gymnasieåren är snart över. Framför sig har Victor en utmaning större än alla digitala ballonger i världen.
– Jag brinner lika mycket för programmering som för design. I dagsläget har jag ingen aning om vilket område jag vill specialisera mig inom, säger Victor.
En bra början skulle kunna vara SAE Institute i Australien, skolan där bland annat skaparen av mobilspelet Fruit ninja växte fram.
– Det känns som ett bra steg i rätt riktning. Jag har haft kontakt med skolan flera gånger och känner mig trygg i tanken på att flytta dit, menar Victor.
Något som för Victor är ganska unikt. Han är inte typen som gärna lämnar allt bakom sig.
– Men det är min dröm och jag vill följa den, säger Victor.