Det förgångna är ständigt aktuellt. Som symboler, som lärdomar, som föremål för diskussion, inspiration eller nostalgi. Ibland är det dock viktigt att veta vart gränsen mellan verklighet och relativisering går, menar Artur Szulc. Han är författare och utbildad gymnasielärare i historia, känd för sina böcker om andra världskriget. Under onsdagen, en ljum kväll, föreläste han om förintelsen på Motala bibliotek.
Zyklon B, Auschwitz-Birkenau, likugnar. Minneskulturella monument som ofta kastar en tung skugga över det som idag kallas förintelsen. Massutrotningen av judar, ledd av ett nazistiskt Tyskland. Artur Szulc talar om sådant som sällan kommer upp i dagens ljus när han berättar om den krokiga vägen till en slutgiltig lösning.
– Det är enkelt att se på förintelsen ur ett baklängesperspektiv, men 1933, när judar började avskedas, fanns det ingen plan för framtiden, förklarar Artur.
I början av 1940, när Polen var splittrat efter tyskarnas invasion och ghetton började bildas för de polska judarna, visste ingen hur koncentrations- och utrotningsläger skulle planeras, byggas eller drivas. Aldrig förekommer något dokumenterat möte mellan stora nazistledare som Hitler, Goebbels och Himmler där det ”judiska problemet” diskuterades med framförsikt.
Bakom minnesmonumenten finns, förutom brist på röda trådar, ett folkmord som tog många former. Mobila gaskammare, order till tysk säkerhetstjänst att skjuta de judar som överlevde arméns frontlinjer. De tusentals som dagligen dog av svält och sjukdom.
– Bilderna som förmedlas av skola och media idag lämnar mycket att önska. Att förenkla förintelsen till en ultimat ondska, omöjlig för människan att greppa, är att gå miste om lärdom, säger Artur.
Nazisternas gärningar måste tolkas som fullt förståeliga.
– Vi kan inte använda ett vagt spöke som moralisk påminnelse, fortsätter Artur.
Också inom politiken händer det att förintelsen blir en schablonbild av ondska. Artur menar att den som liknar nutida fenomen vid förintelsen gör sig själva, för att inte nämna offren, en otjänst.
– Förutom att kunskapen om händelsen ofta är låg, så finns en överhängande risk att alla nyanser försvinner, berättar han.
Istället är det människor som borde jämföras.
– Vilka mekanismer är det som agerar i våra hjärnor när ondska tillåts i vår omvärld?