Det finns något instinktivt varmt i garn. Sällan är det så tydligt som när kreatören och gatukonstnären Julia Riordan föreläste hos IOGT-NTO Gustaf Wasa i Vadstena. Med ett ständigt leende berättade hon om stickningsgraffiti, en konstform som fångade henne från första stund.
– För tre år sedan studerade jag i London och där kom jag i kontakt med stickningsgraffiti. Det gjorde mig så oerhört glad att se och blev en naturlig fortsättning av mitt konstnärskap, berättar Julia Riordan.
När hon flyttade tillbaka till Sverige tog hon konstformen med sig.
– Direkt fick jag positiv respons. Många uppskattade att annars fula, tråkiga urbana miljöer fick färg, säger Julia.
Stolpar inlindade i mysiga tröjor, staket och stängsel broderade med budskap. Att konsten placeras på allmänna platser gör det enkelt för omgivningen att stanna upp, tänka till.
– Bäst blir det när graffitin blir samtalsämne. Det skapar möten och relationer som inte hade funnits annars, menar Julia.
Fördomarna kring alla former av graffiti är dock fortfarande närvarande. Julia berättar om en uppluckring av nolltoleransen som tar lång tid.
– Rädslan finns där, att om man tillåter konst på allmänna platser så uppmuntrar man vandalism. Jag anser att det är tvärtom, när utrymme ges försvinner behovet av att bryta mot lagen, säger Julia.
En rädsla hon hoppas skingra smått med sin föreläsning.
– Fast helst vill jag inspirera, visa en ny slags konst och väcka idéer, säger Julia.