Ingrid Almquist sitter på trappan utanför sitt hus på Västanviksvägen när vi kommer förbi. I hennes knä sitter den svarta mopsvalpen Skjera, som hon är dagmatte åt.
Just nu är Ingrid aktuell på två olika håll. Dels med projektet "Dold konst" och dels med en utställning på Medevi brunn.
Under namnet "Dold konst" ställer tio olika konstnärer ut dolda ting i naturen. Förra året höll de till längs med Göta kanal, men nu till sommaren förflyttar de sig ner till Malmö.
– Det jag gillar mest är att göra saker av skrot. Det är som att bli en del av naturen, säger Ingrid Almquist och visar upp en av sina skrotkronor som hon kallar dem.
– Jag har utgått från en lampskärm och sedan använt sönderslaget glas i olika färger, berättar hon.
Bakom en stor vedhög, döljer Ingrid det som hon kallar för sitt skrotförråd. Där ligger bland annat gamla spisringar, sängfjädrar, vagnshjul och kedjor.
Ingrid Almquist hamnade i Östergötland när hon började plugga beteendevetenskapliga ämnen i Linköping. Men intresset för konst föddes tidigt. Hennes mamma tyckte nämligen mycket om att måla. Just målning är dock ingenting som Ingrid känner någon dragning till. Utan det är kollografi, fria tekniker och skulpturalt skapande som hon ägnar sig åt.
– Jag kan inte låta bli att kreera. Jag måste låta händerna arbeta, säger Ingrid .
Genom åren har hon bland annat ställt ut på Östergötlands länsmuseum. Örebros länsmuseum och på Svenska klubben i Paris. Dessutom är hon med i arrangörsgruppen för Norra Vätterns bild- och formkonstnärer sedan 2003.
Vad inspireras du av?
– Av saker jag ser och strofer i musikstycken eller dikter.
Ingrid Almquist kommer ursprungligen från norra Småland och är uppväxt på en gård utanför Tranås. Att växa upp på landet och att ha föräldrar som var lantbrukare är något som har påverkat Ingrid mycket.
– Jag önskar att alla fick växa upp på landet. Naturen är oerhört viktig för mig och jag tror inte att jag skulle kunna överleva utan den, säger hon.
Ingrid berättar att båda hennes föräldrar hade en kreativ ådra och var skapande människor på sitt sätt. Modern tyckte mycket om att måla. Men det var något som på den tiden inte sågs på med blida ögon. Att måla som lantbrukarhustru.
– Man skulle göra något nyttigt. Men mamma målade på och ramade in sina verk, säger Ingrid Almquist och fortsätter:
– Båda var bra på att se det vackra och sköna och omge sig med det.