När Tyskland ockuperade Norge under andra världskriget tog många norrmän avstånd från fascismen, men inte alla. Politikern Vidkun Quisling genomförde en statskupp så magstark att ordet Quisling än idag används för att benämna en landsförrädare. När kriget var över skulle han komma att avrättas, men vad hände med hans anhängare? Det föreläste arkivarien Andreas Wallgård om på Landsarkivet i Vadstena.
– Efterkrigsnorge trodde att 30 000 personer skulle ställas till svars för att ha get sitt stöd till Quisling och tyska ockupationen. Siffran slutade på över 91 000, varav nästan 50 000 blev dömda, berättar Andreas Wallgård.
På 1950-talet beslutade Norges storting att utreda hur rättsprocesserna mot medlöpare genomförts. För att göra arbetet möjligt flyttades alla relevanta dokument till Oslo, där de finns än idag.
– Landssvikarkivet i Oslo består av 1,2 hyllkilometer med personakter, säger Andreas.
Här vänder han blicken mot kommunen Fyresdal. Ett litet samhälle som på många sätt ger en tydlig inblick i ett större sammanhang.
– I Fyresdal fanns både medlöpare, medlemmar av motståndsrörelsen och krigsfångar. Hit åkte även Quisling på semester, berättar Andreas.
Föreläsningen preciserades ytterligare. Bland Fyresdals invånare levde en pensionerad polis, Andreas Berge. När kriget bröt ut återvände han delvis till polisyrket.
– Ville man arbeta som polis var man tvungen att vara en del av Quislings parti, som också var det enda partiet. Därför finns Berge bland de 50 000 som dömdes, säger Andreas.
I Berges akt finns mängder av handlingar som på olika sätt påverkade rättsprocessen. Vittnesmål, beskrivningar av åtalspunkter, personuppgifter och förhör.
– När Berge gick med i Quislings parti fick han en partibok som användes som bevis. Där framgår exempelvis att han stöttat partiet ekonomiskt, berättar Andreas.
En ofarlig nazist som inte tänker före han handlar. Ungefär så beskrivs Berge av en bekant som vittnar till hans fördel.
– Att bläddra i Landssvikarkivet ger en inblick i varför vanliga människor agerade som de gjorde, säger Andreas.
I slutändan erkände Berge sig skyldig till brott. Följden blev fem månaders fängelse och 500 kronor i böter.
– Han erkände att han hade gjort fel. Tyskland skulle vinna kriget, trodde han, men nu var han beredd att ta sitt straff, berättar Andreas.
Anledningarna till att arkivet är värdefullt är många. För historiker är det en guldgruva.
– Anhöriga till de dömda kan också lära sig mer om sina släktingar. Ofta handlar det inte om så hemska brott som det först verkar, säger Andreas.