Det blåser av höst i träden utanför Motala kyrka. Kyligt, men inte för kyligt. Lovisa Säfström tar av sig halsduken, den behövs inte.
– Musiken har alltid funnits i familjen, men mitt intresse kom väl först vid sju års ålder. Antagligen av en ren slump, berättar Lovisa Säfström.
Och så rullade det bara på. Idag bor hon i Stockholm, där hon studerar tredje och sista året på Kungliga Musikhögskolan.
– Mitt huvudinstrument är viola. Inte fiol alltså, men för den oinsatte är det svårt att se skillnad. En viola är något större, säger Lovisa Säfström.
Drömmen är att leva på musiken. Som lärare, eller som professionell orkestermusiker. Eller en kombination. Kanske något helt annat, men alltid med musiken i centrum.
– Jag har inte bestämt exakt hur jag vill gå vidare i livet. I dagsläget har jag flera bollar i luften, berättar Lovisa.
Vid sidan av utbildningen och sitt eget lärande framträder hon, ger privatlektioner och är stämledare för en amatörorkester.
– Att musicera med andra människor är fantastiskt. Jag hoppas kunna göra det på heltid, säger Lovisa.
Med så mycket på gång är det inte konstigt att energin ibland tryter. Då och då brottas Lovisa av tvivel.
– Men när jag befinner mig i musiken försvinner alla tankar på att byta inriktning. Det är en obeskrivlig känsla värd alla ansträngningar, menar Lovisa.
Hennes driv och vilja är omisstaglig, även genom en ödmjuk personlighet. Under söndagen belönades Lovisas passion med ett kulturstipendium på 10 000 kronor. Priset delades ut av Motala Göta kanal Rotaryklubb och Motala och Vadstena tidning.
– Det kändes jättebra att få ta emot stipendiet. Att bli uppskattad är en riktig ära, säger Lovisa.
Att utvecklas och uppträda som musiker är allt annat än billigt. Pengarna från stipendiet kan investeras i allt från fler lektioner till underhåll av instrument.
– Varje krona är värdefull, jag uppskattar verkligen hjälpen jag får på vägen, säger Lovisa.