Fem hjärnor i en kropp. Så beskriver Niclas Jansson sig själv, ett energiknippe så fullt av idéer att endast tid och förmåga sätter gränserna.
– Om ändå jag hade haft några assistenter som gjorde allt jag bad om, skrattar Niclas Jansson.
Alltid finns humorn där. En mörk, nyslaktad humor lika gränslös som Niclas hjärnor, ständigt lurande på något nytt.
– Det är därför jag gör en rolig film. Om zombier. För jag älskar zombier, menar Niclas.
Året är okänt, men världen har gått under. Det ekonomiska systemet har kollapsat och överlevnad har blivit en valuta i sig självt. Enda räddningen är ett vaccin som hamnat i händerna på en maktgalen gängledare.
– Namnet är inte bestämt än, men jag kan lova en väldigt skruvad komedi som både lurar och utmanar pub-liken, berättar Niclas.
Själv är han både huvudperson och regissör. Manus, vinklar och scener håller han i huvudet.
– Jag vet att det kommer bli ändringar, att skriva ner saker tjänar ingenting till. Då är det bättre att utnyttja min specialförmåga, säger Niclas och pekar mot skallen.
Filmprojektet har sin grund i en studiecirkel för funktionsnedsatta. Mats Lööf, handläggare vid Studiefrämjandet i Motala, agerar handledare, vän och effektproffs.
– Vi är en massa personer som är inblandade i projektet. Jag själv är främst ett verktyg, säger Mats Lööf.
– Ett oersättligt verktyg, betonar Niclas.
Oersättlig är också Henrik Pettersson, filmfantast och kanske den privatperson i världen som äger mest actionrekvisita.
– Jag har allt, vapen, kläder, utrustning, berättar Henrik Pettersson.
– Han är en jävla drivkraft också, en inspirationskälla. Henrik är gängets glada skojare, påpekar Niclas.
Tillsammans förkroppsligar trion allt vackert i livet. Hopp, vänskap och en livsglädje som aldrig slocknat trots många motgångar. Henrik föddes med en hjärnskada. Niclas, före detta kriminell och missbrukare, kan inte längre medicinera sin ADHD med risk för återfall. Vänster hand och öga sprängdes bort i en bombolycka. Som Fågel Fenix har de gång på gång rest sig ur det mörka.
– Det finns så många fördomar bland vanligt folk. Sådana som jag och Henrik motarbetas ofta, men med varandra är vi trygga, säger Niclas.
Att behandla alla som medmänniskor. Att använda handikapp och misstag som drivkraft. Och inte minst, att riva de murar som skiljer individer åt.
– Filmen kommer att bli sjukt bra. Ett professionellt amatörprojekt som vågar driva både med publiken och de medverkande. Humorn ska döda fördomarna, avslutar Niclas.