Action som förlåter svagheter

Ett hemligt nätverk kallat ”apostlarna” spränger delar av Vatikanen, Mekka och Jerusalem i luften. Tom Cruises scientologkyrka klarar sig dock från de ateistiska terrorist-anarkisterna(?), vars mål är att åsamka lidande. Eftersom ”stort lidande leder till ännu större fred”, enligt manifestet som deras okände ledare skrivit i syfte att bringa fram ”en ny världsordning”. Planen är att använda svarta marknaden-plutonium för att sprida kaos.

Den vaga UNA-bombar-storyn är inte särskilt trovärdig, men troll som bor kvar i mammas källare kan säkert uppskatta att få sin konspiratoriska världsbild halvt bekräftad. Om nästa uppföljare har samma samtidsrelevans kommer terroristerna bomba nyhetsredaktioner för att bevisa att jorden är platt.

Impossible Missions Force (IMF) med Ethan Hunt (Cruise) vid rodret måste kallas in. Men CIA lägger näsan i blöt och agenterna tvingas ta hjälp av den mänsklige släggan Walker, spelad av träbocken Henry Cavill. Nu får vi åtminstone se den berömda mustaschen som retuscherades bort ur ”Justice League” (eftersom filmerna spelades in samtidigt) och fick Stålmannens ansikte att likna animerad plast. Lustigt nog passar Cavill mycket bättre som arrogant machoagent än som rekorderlig Stålman. Det kan inte bara vara mustaschens förtjänst.

Tom Cruise har lyckats övertala Christopher McQuarrie att återvända för en andra film, den förste regissören i seriens historia. ”Fallout” är tydligen film nummer sex i ordningen, vilket är svårt att hålla reda på sedan titlarna slutade inkludera siffror efter ”MI:3”. Många rollpersoner och teman känns också bekanta från ”Rogue nation” även om allt är lite dummare.

Det väldigt långa uppdraget (två och en halv timme) involverar som vanligt dubbelspel, dubbelagenter och dubbelgångare i gummimasker. Självklart får vi också se 56-årige Tom Cruise göra sina egna stunts. Han hoppar mellan byggnader, faller ut från ett flygplan genom ett åskväder (filmens absolut fetaste scen) och manövrerar en helikopter mellan snötäckta berg. Cruise måste dricka stamcellshakes till frukost.

I en tid där datoranimerade effekter dominerar de största blockbusterfilmerna gör ”Mission: Impossible” fortfarande det mesta med fysiskt hantverk, vilket ger de maximalistiska actionsekvenserna en känsla av storhet som förlåter många av filmens andra svagheter. Åtminstone om du ser den i en biograf med stor duk och ordentligt ljud. ”Fallout” kommer att vara meningslös på en laptop. (TT)