Det finns ingen musikkritiker med självaktning som inte sågar spektaklet jäms med fotknölarna. Och nästan allt har man hört förr, samtidigt som man aldrig vill höra det igen…. Sedan drar man ut på det på ett sätt som får övriga musikeuropa att tappa hakan. Motsvarande hysteri finns bara i Sverige. Och i Australien där man sitter uppe mitt i natten för att se huvudfinalen.
Jag tänker naturligtvis på Melodifestivalen, eller Mellon, eller schlagerfestivalen, eller för att vara helt korrekt Eurovision Song Contest. Min inledning kan möjligen få någon att tro att jag inte gillar Melodifestivalen. Men inget kan vara mer fel. På något oförklarligt sätt fascineras jag av eländet och sitter som klistrad när det ena efter det andra av alla misslyckade försök till att göra musik presenteras. Jag går så långt att jag tackar högre makter för att jag slipper höra de låtar som inte ens kvalificerat sig till någon svensk deltävling. Men trots en konstant besvikelse över hur illa det kan bli när man sätter ihop toner på ett sätt som det nog inte var tänkt, sitter jag där och tittar. Allt som oftast brukar jag till sist få konstatera att fel låt vann. För det är ju vid bara ytterst få tillfällen rätt låt vinner. Egentligen är väl Abba den enda vinnaren som aldrig har ifrågasatts. I övrigt har det svenska folket vid flera tillfällen bevisat att man är inkompetent att rösta fram rätt låt och jag kan än i dag inte smälta att man ratade Crazy In Love med Jill Johnson till förmån för något jag för länge sedan glömt.
I årets deltävlingar har konstant de låtar jag tippat som sist gått antingen till final eller till den så kallade andra chansen. Tack vare denna olycksaliga andra chans står i kväll några bidrag på scenen som vi hade mått bäst av att förskonats från. Samtidigt sitter några artister med riktigt hyggliga låtar där i bästa TV-fåtöljen och käkar chips samtidigt som de ser sina besegrare framföra sådant som inte borde framföras på bästa sändningstid.
Möjligen har det framgått att jag ironiserar en aning. För fel låt kan ju inte vinna. Så länge det handlar om att få flest röster är det ju just den låt som får flest röster som vinner. Sedan kan man möjligen ifrågasätta appar och SMS-röster. Personligen vet jag knappt vad än app är, än mindre kan jag rösta med den. Röstar gör jag för övrigt aldrig. Liksom de flesta nöjer jag mig med att spy min galla över hur alla andra röstat. För övrigt går det naturligtvis inte att tävla i musik. Smaken är som bekant liksom baken delad. Det gäller både musik, vad vi äter, dricker och uppskattar i största allmänhet. Det är nog bara att acceptera att själva musiken får en allt mindre betydelse i detta märkliga jippo. Viktigare är att få folkets och kanske framför allt den yngre generationens kärlek.