Vackert för ögat, med syren och hägg. Men glöm för all del inte absorbenter på vägg..?
Ni vet såna historiska fakta som idag framstår som helt oerhörda. Typ att sjukvården inte använde sig av konceptet “tvättade händer” förrän 1847. Ofta behöver man inte gå särskilt långt tillbaka i tiden – backa bara till 80-talet så får man höra sådant som gör att man baxnar.
“Bilbälten i baksätet? Hade vi aldrig!” kan mina föräldrar berätta. “Åh, så vi rökte inomhus. Puff puff!”, kan de skryta. Man blir helt förskräckt. Fanns det en värld där ni levde sådär?
Många är kandidaterna till vår tids stora snedvridningar. Tidsperioden 2018-2022 exempelvis, när det var lagligt för alla tobaksföretag att dela ut gratis snus till ungdomar. Under min nollning på universitetet fick man en dosa vitt snus i välkomstpresent, sponsrat av Swedish Match.
Den sinnessjuka skärmtiden är en annan uppenbar samtidssjuka. Trots det är jag övertygad om att vår tids stora misstag bor på annan ort. Ett samhällsproblem som är så pass utbrett att vi lärt oss leva med det. Men när vi en gång löst det kommer vi aldrig att blicka bakåt.
– Menar du allvar pappa? Fanns det en tid innan alla restauranger var akustikbehandlade?
Det kommer framtidens pappor höra från storögda barn.
Dålig akustik är det stora samhällsproblemet vi aldrig pratar om. Men ingen går fri.
Jag var på dejt häromveckan, där hon har valt ett ölställe som hon tycker om. Vi möts utanför och kilar in. Där inne krockar vi med ett fruktansvärt slammer – rummet är fyllt till brädden med diskant och reggaeton. Det är tio personer i baren men man hör hundra röster.
Jag ser den kommande dejten hänga över mig. Två timmar av att sitta obehagligt framåtlutad över bordet. Hela tiden i profil med öronhålet blottat. Hon, allt mer övertygad om att jag vill visa upp min käklinje – när jag egentligen bara försöker fånga upp hennes spröda stämma i en uselt akustikbehandlad lokal. Jag tvingas få oss att byta ställe, med den otäckt osexiga repliken: "Jag är väldigt akustikkänslig.”
Sjukt nog, så känner alla egentligen precis som jag. Tro mig när jag säger det, inget påverkar oss så negativt som dålig akustik. När vi någon gång emellanåt unnar oss att träffa vänner på restaurang, sitter vi med huvudvärk helt plågade och försöker överrösta brus. Ingen krögare eller caféägare tycks inse akustikens vikt.
Om man måste höja rösten för att höras, då är det fel. Alltså tokfel. Lika fel som barer med avloppslukt, radonväggar eller lounge-möbler.
Missförstå mig rätt. Det handlar inte om att det är för festligt och högljutt på barer. Tvärtom. Jag blir bara så trött i huvudet av barernas eko att det förhindrar mig från att festa sådär hårt som jag egentligen vill. Den som någon gång varit i en akustikbehandlad lokal vet precis. Det spelas musik som inte slår mellan väggarna – den kilar in i absorbenter. Man njuter av varandras sällskap utan att konstant vara lite ansträngd.
“Ljudkänslig” är inte överst på listan över diagnoser man känner sympati för – den är strax under laktosintolerant. Lyckligtvis finns det dem som trots det vågar ta kampen. Matro.nu är ett exempel. En hemsida som uppmärksammar serveringsställen runt om i landet med bra akustik. Ett kanoninitiativ!
Det finns inget vackrare än en lokal där någon lagt manken till vid akustikbehandlingen.
Tyvärr är deras medelålder 78 och jag är lite orolig att de kan få svårt att övertyga en partysugen tvivlare. Budskapet “Bättre akustik” är helt enkelt för svagt. Det behövs något mer radikalt för att den här rörelsen ska få fart. Jag föreslår en kombo. Bättre akustik – Förbjud handtvätt i vården.