Nanne Grönvall ställde ju upp med två bidrag, dels hennes eget och dels som enbart låtskrivare med Jakob Karlbergs. Inget av dem gick dock vidare på något sätt. Trist, särskilt vad gäller hennes eget bidrag. Det var fyllt med glädje och energi, inte minst tack vare Nanne själv, som alltid glädjestrålande på scen. Och det var snyggt med dansarna som gestaltade en bil!
Jakob Karlbergs bidrag ,med en sångröst som åtminstone i verserna fick mig att tänka på Per Gessle, hade en bra trumrytm men känns inte som ett av de bidrag man kommer att minnas allra bäst från årets Mello. Av Nannes två bidrag var hennes eget det starkare i min bok, inte minst eftersom hon själv framförde det. Undrar hur Jakob Karlbergs låt skulle ha låtit med Nanne själv bakom mikrofonen?
Hanna Ferm imponerade inte på mig först även om hennes framträdande var säkert. Men låten växte för varje gång jag hörde den och vi fick ännu ett exempel på hur låtar kan växa i segerreprisen. Naturligtvis inte så konstigt att det kan bli så, eftersom sångarna är mer avslappnade då, men ändå något som är värt att notera.
Victor Crone är en mycket bra sångare, men hans låt kändes enformig. Hans Eurovisionlåt för Estland förra året var mycket bättre. Något som dock stack ut lite i hans framträdande i årets Mello var dock effekten som gjorde att han tycktes ligga i vatten, snyggt särskilt i början av låten!
Frida Öhrn var en favorit för mig ikväll, låten lyfte rejält när den framfördes live. Och numret var av klassiskt härligt schlagersnitt, Mello extra allt med alla färger! Jag hade dock helst sett att det hade stått "finalen" på hennes biljett istället för "Andra Chansen".
Duetten mellan Ellen Benediktson och Simon Peyron kommer vi ju också att få se igen i Andra Chansen. En mycket bra låt och mycket bra sjungen.
Det märks att programledarna har blivit mer varma i kläderna, de gav ett stabilt intryck ikväll. Mellanakten var dock inte "min kopp te".
Apropå programledare så fick vi ju se klipp med olika sådana genom tiderna. Många har onekligen passerat revy under åren som gått och vad gäller Mello och för den delen Eurovision är ju proffsiga Petra Mede i en programledarklass för sig. Jag minns för övrigt den schweiziska kvinnliga programledaren i 1989 års Eurovision som när Sveriges bidrag skulle presenteras slopade allt vad opartiskhet heter och på svenska utbrast:"Heja Sverige!"