Mikael Pihlblad: Jag – en stolt och stark boomer

Jag känner mig lite förminskad. Åsidosatt, ja kanske rent av kränkt. Fast det kanske hör till när man är en boomer.

När årets nyord presenterades häromdagen och därmed officiellt existerar i det svenska språket enligt Språkrådet och Språktidningen, finns just boomer med. Märkligt, av vissa personer i min absoluta närhet har jag kallats boomer i flera år. Enligt språkrådet ska det beteckna en person i medelåldern eller äldre men den fullständiga betydelsen är förstås lite mer elak än så. Inte ens jag kan heller påstå annat än att jag är just medelålders hur mycket jag än försöker.

Rätt använt ska boomer användas nedsättande och visa hur oerhört passé man är, enligt dem som är unga. Dessutom används det, enligt min erfarenhet, påfallande ofta när det har med datorer, teknik och sociala medier att göra. "Du är en sån j**la boomer", har jag fått höra mer än en gång.

Jag brukar ta det med milt överseende och döljer också vissa gånger att min önskan om råd och hjälp mest handlar om att jag tycker det är så otroligt tråkigt att hålla på med vad det nu råkar vara jag ber om. Dessutom hör det till att de små liven ska tycka att man är mossig och obsolet under en viss period i livet. Så ska det vara annars är det nåt allvarligt fel hos det uppväxande släktet.

Men visst, jag är ingen expert det erkänner jag gärna. Jag betraktar mig i bästa fall som hyfsat normalbegåvad och är nog inte expert på någonting egentligen, utom möjligtvis brittisk punkrock 1976–79.  Där är jag nog bättre än de flesta och att det på ett sätt ger mig utmärkelsen "Boomer of the year" gör det bara ännu roligare.

Dessutom – och det är inte den boomerkastande generationen medvetna om ännu – det dröjer inte länge inte ordet blir en markör i sig. Den som då använder sig av boomer är, ja just det. En boomer. 

***

Avslutningsvis, nåt helt annat. Fick ett brev från Läkare utan gränser inför jul. Utan tvekan årets bästa, rakaste och kaxigaste. Lite ur innehållet: "Vi är idioter. Dumma i huvudet. En förrädarklubb. Hycklare utan gränser och läkare utan hjärnor... I alla fall om man ska tro våra kritiker... Vi bryr oss inte... Vi har aldrig brytt oss om nationaliteten på de nedkylda barn som vi räddat ur sjunkande båtar eller frågat vad någon röstar på innan vi stoppat blödningar. Vi vaccinerar dem som behöver det, inte dem som kan betala för det. Det enda vi bryr oss om är våra patienter."

Bättre kan det inte sägas och utan tvekan årets julklapp.