"Jag är ett litet föl. Vitnos heter jag. Jag är född på en stor ö i havet. Den ön heter Gotland."
Där och då är jag fast. Jag går i tvåan och läser min första riktiga bok. Själv.
Det är "Vitnos. Det lilla russet" av Marie Louise Rudolfsson.
Jag ligger på sängen i mitt rum. Överkastet är en grönrutig pläd, men jag befinner mig på en hed på Gotland.
Jag läser. Jag är där.
I skolan har jag kämpat i Läseboken. Läst om Li och Lo. Och om mor som är rar och hunden som heter Karo.
Knagglig och besvärlig har vägen över bokstäverna varit. Innehållet mer än lovligt tråkigt.
Jag har gått på biblioteket. Lånat hem barnböcker. Tittat på bilderna, tragglat och ljudat mig genom texten. Sakta och utan större behållning. Så var det i ettan och en bit in i tvåan.
Så kom Vitnos. Jag tror det var en present.
Med boken om Vitnos kom flytet. Jag rycktes med. Jag var där. Kände hur gräset luktade. Led med Vitnos när han inte klarade att resa sig upp och de andra russmammorna skrattade åt honom.
Jag läste och vände blad. Läste och vände blad. Läste och vände blad.
Det var där och då jag hittade nyckel till läsningen. Det var magiskt. Jag var fast.
Det följde mängder av ungdomsböcker på det. Wahlströmsböckerna med röda respektive gröna ryggar. Kitty, Lotta, Biggles, Mary Lou och många flera.
Jag plöjde. Alla veckopengar sparades till bokköp.
Jag var definitivt en mängdläsare. Jag läste av lust. Ingen hade talat om för mig att det fanns något som bra eller dålig litteratur. Så jag kastade mig över allt som kom i min väg. Under en period slukade jag kioskromaner om förälskade sjuksköterskor och ursnygga läkare.
Jag tror att jag klarade mig ända tills jag började gymnasiet innan någon på allvar försökte tala om för mig att det skulle finnas en skillnad på böcker och böcker. Att en del var litteratur och annat inte var det.
På gymnasiet öppnades en ny värld. Lite krav på att Nobelpristagare skulle läsas, men också kunskapen om litteraturen. Uppvuxen i ett hem där bokhyllan i stora rummet innehöll prydnadssaker så öppnades dörren till något nytt och spännande.
Och jag började plöja igen. Fast den här gången i ny mark.
Fortfarande styr lusten läsandet. Jag blandar friskt. Nobelpristagare får samsas med deckare.