Kön med very important persons ringlade sig lång utanför Saab Arena. Säkert hade de flesta i den förstått att de betalade för att pinas i djävulens namn och såg fram emot sin upplevelse.
Världens just nu framgångsrikaste samling satansdyrkare höll sin första konsert i hemstaden på tio år härom veckan. Lika många år har passerat sedan jag gifte mig och spelningen sammanföll med det jubileet.
Min hustru sedan ett decennium gillar bandet, så jag bestämde mig för att slå till. Det gjorde alla andra också, så när biljetterna väl släpptes blev det huggsexa. Allt som fanns kvar när jag kom fram var ett par vip-plåtar. Jag knep dem. Här skulle firas bröllopsdag med stil.
Alla vet att vip-biljetter inte är värda de extra tusenlapparna som de kostar. Som regel ingår någon medioker maträtt och en chans att i obekväm tystnad umgås med andra very important persons. Men det har fördelar. Man brukar få gå förbi kön med oviktiga besökare och friktionsfritt glida fram till sin very important person-plats precis innan konserten börjar. Slika bekvämligheter är sådant som kan hjälpa äktenskap att överleva tio år.
Men när jag tittade närmre på vad det var jag faktiskt hade köpt visade det sig att Ghost hade sparat in på den medelmåttiga maten. Istället skulle det ingå tillgång till ett museum fyllt av Ghost-minnessaker, en vip-exklusiv Ghost-gåva och en raffig snodd att hänga om halsen.
Egen vip-ingång skulle åtminstone finnas, så vi bokade restaurang en stund innan gastarna skulle kliva på scenen istället. Allt var i sin ordning. Tills det kom ett mejl med instruktioner ett par dagar före spelningen.
För att inte gå miste om sin dyrköpta vip-upplevelse krävdes ankomst till arenan en hel mansålder före spelstart, stod det. Vi behövde vara på plats långt innan restaurangen vi hade bord hos ens öppnade, så jag avbokade och kontaktade Visit Linköping för att försäkra mig om att mat skulle finnas tillgänglig inne på arenan – och jodå: Ett digert utbud av ätbart skulle finnas.
Kön med very important persons ringlade sig lång utanför Saab Arena, långt innan arenaparkeringen ens hade öppnat för konsertbesökare. Säkert hade de flesta i den förstått att de betalade för att pinas i djävulens namn och såg fram emot sin upplevelse.
"Därinne är det nog fyllt av roligheter för att slå död på timmarna som vi tvingas vara där i förväg", sa jag när vi under eftermiddagen tog oss fram mot arenan. "Helt säkert finns ansiktsmålning, där man kan få en sån där fräsig corpse paint", gissade jag och pekade på en hårt målad nunna på väg åt samma håll som vi – mot den vid tillfället längsta kön på området. Kön till vip-entrén. Fara och färde för äktenskapets fortsatta framgång.
I en sån här väska låstes mobiltelefonerna in vid entrén till Saab arena. Väl inne var man tvungen att prata med varandra, eller ägna sig åt något annat uråldrigt astråkigt tidsfördriv i väntan på att Ghost skulle pallra sig upp på scenen. Säkert fick gastarna i bandet ha sina telefoner på.
Väl innanför säkerhetskontrollen låstes våra telefoner in och vi tvingades underhålla varandra utan distraktioner. Nu var goda råd dyra.
Vi letade en stund efter det utlovade museet, men hittade bara ett litet bås som saluförde tröjor och en liten mjukis-satanskardinal. Någon mat skulle inte gå att uppbringa än på länge förklarade en vakt, men lite senare skulle det finnas små pizzakvadrater med den fullständigt orimliga smaken chili cheese att köpa.
Efter en evighet av leda startade spelningen till slut. Att den var utmärkt har andra redan skrivit. Nog om det.
Beslutet att låsa in besökarnas telefoner har fått beröm. Förmodligen inte av någon som tvingades göra det en halv mansålder innan spelningen började.
Med mig hem tog jag en ny respekt för Ghost.
Jag har länge trott att bandets satanism har varit en glättig front. Men efter att ha fått uppleva hur genomarbetat de låter sina största fans – sina allra viktigaste personer – genomlida helvetets kval före sina spelningar förstår jag hur hängivna de faktiskt är den onde. Det är sådant engagemang som har tagit Ghost till stående ovationer framför Queen och kung på Polarprisgalan.
När Tobias Forge mötte fyra tidigare bandmedlemmar i rätten 2018 avslöjades att han var medlem i den kristna Frimurarorden och bandets satanistiska yttre blev skamfilat. Men sedan dess verkar kapellmästaren ha hårdnat. Bandets vip-besökare får renodlat jävelskap för sina pengar.
Kan jag och hustrun uppbringa ett uns av samma kampvilja för vårt äktenskap kommer det att hålla i minst tio år till. I så fall firar vi utan gastar och Saab Arena nästa gång.
Det ingick varken bruklig måltid eller köfri entré till arenan minuterna före spelstart i Ghosts vip-biljetter. Det ingick en vattenflaska och jättemycket dötid.
Vip-gåvan var för övrigt en vattenflaska.
Fy fan.