Per Carlsson: Leve friheten och de nyöppnade scenerna

De flesta andra på utefiket eller som storhandlar mitt på blanka förmiddagen är ju som jag. Pensionärer. Fria.

Vi äro tusenden.

Men så fort det gick. Plötsligt är ens mamma nästan hundra år och behöver tillsyn dygnet runt på ett äldreboende. Hennes lägenhet är nu helt tom och till salu. Möblemanget skingrat, det som en gång började samlas ihop i slutet på 1940-talet nu upplöst i tomma intet. Farsan också, sedan länge, han skulle varit 104.

Och här sitter jag, evigt ung. Jo, håret har för länge sedan tappat färgen och ibland är jag stel när jag reser mig, men annars. Som vanligt. Lite jobbar jag ju. Till exempel just nu, när jag skriver det här. Inget hårt kneg. Men kul!

Inuti är jag fortfarande 11, 24, 33, 48 och tja… densamme. Självständigare kanske. Aningen erfaren. Har jag lärt mig? En del. Inte mycket.

Kanske bara bra; kan betyda att nyfikenheten lever vidare.

Det kan passa fint denna suveräna juni år 2021. Ty sedan i tisdags har ju (kanske) en milstolpe passerats, ett antal grindar och dörrar öppnats. Halleluja.

Bion i Motala har ju hållit ställningarna men nu börjar även andra biografer tända upp för att sedan släcka ner inne i salongerna. Och mejl från Konserthuset i Stockholm aviserar att nu jäklar blir det konsert inför publik igen. Nu är vi välkomna, så länge vi inte är fler än 50.

Här i Motala och Vadstena har ju scenerna varit tomma länge. Nu kan man redan för sitt inre öra höra sorlet från publik i Folkets hus stora teatersalong, i Petrus Magni scen i Vadstena, på Sjöbris när jazz- och bluesklubben vaknar ur sin långa, ofrivilliga sömn.

Vadstena Nya Teater ska i sommar köra ett musikprogram i Folkets Park där. Missa inte det.

Biblioteken öppnar nog snart igen. Beställningsverksamheten har varit pålitligt i gång men många är vi som har saknat att gå in bland hyllorna.

Måtte det här betyda att allt startar igen. Försiktigt och sparsamt – men vid liv. Som vi…

Även om jag inte direkt är målgrupp så ska jag med glädjetårar konstatera att dansbanden – förhoppningsvis – återuppstår någon gång framöver. Som de måste ha varit saknade, och som de själva måste ha varit bekymrade över att ett i många fall mångårigt jobb bara försvann.

Sommar betyder läsning. Tycker jag, sedan urminnes tider. Tips: ”En stund är vi vackra på jorden” av Ocean Wong, ”En vacker dag” av Thomas Bannerhed, ”Skymningstid” av Henrik Bromaner, ”Tvära kast” av Marianne Lindberg de Geer och ”Översten” av Ola Larsmo. Den sistnämnda en bred, episk historia som skulle kunna bli en helaftonsfilm med klanen Skarsgård.