När tv:n dör och kulturen blommar

Höstkvällarna är redan kolsvarta och min tv vill ge upp. Den är med mänskligt mått ung, åtta år, men döende och vill inte längre vara med. Jag förstår den. Den kanske anar vad som komma skall.

Krönika2017-09-16 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag läste för en månad sedan en krönika i en av de stora morgontidningarna. Skribenten hade tagit en titt på SVT:s höstutbud och gladdes åt en del.

Men: I övrigt fyller SVT tablåerna med sådant trams som förut var reserverat reklamkanalerna men som numera även är förenligt med SVT:s syn på sitt public service-uppdrag. Till exempel bjuds vi på "Sveriges fetaste hundar", ett bantningsprogram för alltför överviktiga fyrbeningar.

Mer lättsam idiot-tv anas i nya lördagsunderhållningen "Duellen"’, där lag ska gissa utgången i olika utmaningar.

Och efter ”Gift vid första ögonkastet” kommer en ny säsong av ”Tro, hopp och kärlek” med präster som söker partner. En höst fylld av socialt obekväma situationer och, jodå, medveten lyteskomik.

Varför Erik Haag får fortsätta att leka mansbebis och avbryta experter i tv är givetvis en gåta. Men han och Lotta Lundgren är tillbaka med en ny programserie.”

”Idiot-tv”.

Jag är glad att Elias Björkman använder begreppet, så slipper jag. Och jag vill inte klampa in på kollegan och tv-krönikören Ann-Charlotte Irhedes domäner men kan inte låta bli, som den självutnämnde förespråkare av god kultur jag är, i vilken det självklart ska ingå lättsam underhållning, tro inget annat.

Gåtfullt nog förekommer det ju även en del verkliga guldkorn i SVT, vilket får mig att undra om företaget är uppdelat i två sektioner med ett minerat område emellan.

Så kära läsekrets, lyft ur tv-soffan och gå ut i er stad eller by och se vad som bjuds av levande underhållning där ni bor.

Vi som har turen att leva i västra länet har ett rikt utbud.

Du som älskar den klassiska musiken kan traska in på Linköpings slott i eftermiddag. Här bjuds på Mozart, Schumann, Debussy och Grieg med pianisten Daniel Beskow och violinisten Solenne Païdassi. På L’Orient är det festival med 13 band på två scener.

Östgötateatern i Linköping spelar i kväll en nyskriven svensk fars, ”Stark som en räv” och mycket annat roligt kommer att ges framöver. Håll koll.

Det är mer fart på kulturarrangörerna än man tror, även i småorterna, men oftast har de varken tid eller pengar för marknadsföring.

I kväll går jag själv på Kulturakademin i Motala, då Mats Ronander står på scen.

Och tv:n? Den får åka på sista färden, till tippen, med slutdestination avdelning elektronikskrot. Och ersättas av ingenting, tror jag.