NÀr Crazy Pictures visade sin nya storfilm "UFO Sweden" i Hollywood blev amerikanerna helt galna av förtjusning, de fick se nÄgot sÄ exotiskt som en svensk science fiction-film som kastade dem tillbaka till 1990-talets Norrköping!
Det Àr en charmig nostalgitripp till en egentligen deppig tid av ekonomisk kris och ett stukat "Peking" med dÄligt sjÀlvförtroende. Inget av det mÀrker vi i "UFO Sweden". Precis som nÀr bröderna Matt och Ross Duffer Äterskapar Ronald Reagans Amerika i tv-serien "Stranger Things" (2016-) blir det lÀtt förföriskt, tidsresan Àr en romantisk fond dÀr den verkliga situationen för mÄnga mÀnniskor skyms av igenkÀnnbara trÄdtelefoner, minirÀknare, IBM-datorer, bomberjackor, Carl Gustaf-k-pistar, frisyrer och klÀder (en klar fördel Àr att 90-talet Àr pÄ modet igen) och inte minst minnesmÀrken som Leons och en biljakt förbi Halvars kiosk i Saabar och Volvos förstÄs. Andra tidsmarkörer Àr uttryck som "fethaja" och innovativa "kryckmongo", Duffers politiska korrekthet och korrigering av det förflutna tar inte Crazy Pictures efter.
Vid sidan av i svensk film aldrig skĂ„dade specialeffekter av kosmiska proportioner Ă€r scenografi och kostym, in i minsta detalj, och de stĂ€ndiga dialektskĂ€mten (som "va Ă€ dĂ€ vi gluttar pĂ„?") den stora behĂ„llningen. De senare för tankarna till Jonas Fricks festliga actionkomedi âStrulâ (1988) dĂ€r masen Björn Skifs pĂ„ ren rikssvenska Ă€r vilsen bland gangstrarna i "Surbullestan".
Precis som "Den blomstertid nu kommer" (2018) roade sig med thrillerns och katastroffilmens form, leker Crazy Pictures kĂ€rleksfullt med genrefilmens konventioner i "UFO Sweden". TonĂ„rshjĂ€ltinnan Denise (Inez Dahl Torhaug) slirar runt pĂ„ sin cross genom Norrköping precis som John Connor (Edward Furlong) gör i Los Angeles i James Camerons klassiker âTerminator 2â (1991). Hon Ă€r givetvis ocksĂ„ en hacker, men har bytt ut handdatorn mot ett Gameboy och Ă€r pĂ„ samma vis jagad av en mĂ„lmedveten polis (lĂ„t vara en högst mĂ€nsklig sĂ„dan i Sara Shipreys gestalt Ă€n Robert Patricks ikoniska mördarmaskin). Hon söker dessutom efter en fadersgestalt nĂ€r hennes egen pappa lĂ€mnat henne för ett âhögre syfteâ.
De ljusskygga labbet âStranger Thingsâ fĂ„r nu sin motsvarighet i SMHI dĂ€r vita rockar smyger runt i lĂ„nga upplysta gĂ„ngar och studerar de mĂ€rkliga avvikande vĂ€derfenomenen i det fördolda.
Det verkliga genigreppet Ă€r att lĂ„ta historien kretsa kring verklighetens âArkiv Xâ, föreningen UFO Sverige och deras stora arkiv om oidentifierade flygande objekt i Ljura. HĂ€r ges fritt utrymme att driva med nördar och den svenska föreningskulturen med stadgar, mötesdemokrati, kaffe och mazariner.
Journalisten, "melloexperten" och UFO Sveriges vice ordförande Clas Svahn skymtar förbi i en scen i filmen, men annars gestaltas han av Jesper Barkselius i rollen som hans alter ego Lennart Svahn, en man med ömma kÀnslor för Denise som stÀndigt brottas mellan tro och vetande.
Just lekfullheten och nÀrheten till det parodiska har blivit Crazy Pictures kÀnnetecken, men det Àr ocksÄ det som gör den ironiska distansen som ibland skapar ett onödigt avstÄnd till filmernas berÀttelser och karaktÀrer, som att ingenting riktig Àr pÄ allvar.
Hur som helst visar "UFO Sweden" vÀgen för fler svenska science fiction-filmer och en coolare marknadsföring för Norrköping kan man inte tÀnka sig nu nÀr vi stÄr inför bistrare tider. Förmodligen Àr det vÀrt vartenda öre.