Ljudet av en ensam trumma hörs genom stan. Vi följer virvlarna och kommer fram till Kungsgatan. Där står en lirare med en...
– Afrikansk trumma. Det är en dyembe, berättar Norbert Wisniewski på engelska.
Norbert berättar också att han kommer från Polen. Men allra närmast kommer han från Oslo.
– Jag liftade dit. Sedan har jag cyklat hit.
I Motala passar han på att försöka få lite pengar till matkassan genom att föra ut musiken till folket.
– Kan du säga mig var biblioteket är? Jag behöver låna en dator lite senare.
Från Motala tänker Norbert cykla vidare mot Mjölby.
– Jag ska till ett meditationscenter där.
Är du ofta på resande fot?– Ja, under sommaren. Men den här sommaren åker jag ensam och har planer på att stanna längre. Jag jobbade i Polen, som fotograf i ett år, men lönen är så dålig att den inte ens räckte till om en lins på kameran gick sönder och behövde bytas ut, så jag slutade.
– Det är väldigt fint här. Jag har mött så många trevliga människor.
Ester Klenfeldt, fyra år, hoppsar sommarglatt längs Kyrkgatan i sällskap av sin mamma Therese. Och i Stadsparken sitter Wilma Rotkirk, nio månader, tillsammans med sin mamma Malin.
– Det är skönt att sitta här i skuggan, så att inte Wilma blir för varm.
Wilma har solhatt. Hon är inte ett dugg rädd för änderna. De är roliga.
Klicka på bilden ovanför för att se alla bilder. Om du använder mobilsajten – gå till webbversion.