”Diggiloo diggiley, himlen öppnade sig”. Bokstavligt talat.
Kalla vindar drog fram och mörka moln syntes på himlen i Vadstena, denna fredagskväll.
Strax efter publikinsläppet kom hällregnet.
Färgglada jackor åkte på och försäljningen av regnponchos har nog aldrig gått så bra som igår.
20 minuter efter utsatt tid, drog föreställningen igång.
Till följd av ovädret valde nämligen många besökare att komma i sista minuten.
Men till tonerna av Jessica Anderssons tolkning av ”A little party never killed nobody (All we got)”, kom den musikaliska festen igång på allvar.
Det märks att Jessica Andersson älskar att stå på scen och sjunga.
Hon är för övrigt en av de artister som har medverkat flest gånger i Diggiloo.
Men det är trumpetaren Magnus Johansson som innehar rekordet. Han har medverkat vartenda år sedan 2003, då startskottet för Diggiloo gick.
Riktigt skönt gung blev det när Sveriges soulkung, Eric Gadd äntrade scenen med ”Do you believe in me?”.
Med en storasyster som fullkomligt avgudade Eric Gadd när hon var yngre, förflyttas jag mentalt tillbaka till hennes tonårsrum för några sekunder.
Men nu står han bara några meter framför mig och jag kan bara säga ”Ja, jag tror på dig Eric Gadd”.
Jag vill även passa på att lyfta fram några som ibland kanske glöms bort.
Dans- och körtjejerna, Lisa Stadell och Jennie Larsson.
Energi och glädje genomsyrade allt de gjorde på scenen. Ge dem ett eget nummer och det kvickt!
Den yngsta av årets Diggiloo-artister, Oscar Zia 17, år, levererade sin Melodifestival hit ”Yeswecan” med attityd och övertygande träffsäkerhet, till tonårstjejernas stora förtjusning.
Ett av kvällens mest minnesvärda ögonblick var när Erik Segerstedt, på ringmuren, framförde balladen ”Desperado”.
Scenen var som hämtad ur en romantisk film med lyckligt slut och sådana älskar jag.
Komikern Per Andersson, stod för de flesta av humorinslagen under kvällen. De kvicka, egensinniga och stundom larviga skämten delade publiken i två läger.
Men när komikern kom incyklandes, sjungandes på Dr. Bombays oförglömliga 90-tals hit ”Calcutta (Taxi Taxi Taxi)”, brast hela publiken ut i gapskratt.
En som dock har förmågan att tilltala alla, gammal som ung, är Nassim Al Fakir.
Med sin charm, glädje och stora leende fick han frusna små hjärtan att tina upp.
Och det behövdes en kall, blåsig och regning kväll som denna.
Säga vad man vill om Diggiloo-konceptet, men de vet hur man skapar en folkfest och bjuder på en musikalisk smällkaramell. Inte undra på att de har en trogen publik.