Som jag skrev i min krönika dagen före julafton: Tiden är ingenting. Alltså är skarvarna i almanackan bara illusioner, eller ett sätt att hålla i gång ett tidssystem som vi egentligen inte förstår. Min naturvetenskapligt bevandrade son säger om tiden att den är ”den är den fjärde dimensionen i rumtiden”.
Javisst, ja. Einstein va?
Hans humanistiskt insnöade far förstår ännu mindre efter det beskedet.
Men tiden och åren går och själv är jag i den åldern att jag börjar få minnesglimtar av ett längesedan förflutet, och jag umgås med människor som verkligen var med för 60, 70, 80 år sedan.
Och man kommer in på sådant som att det förr var vanligt att det på restauranger fanns en levande orkester som stod i ett hörn och spelade diskret musik. Ofta en trio: piano, cello, fiol. Man hade en repertoar av mjuk, melodisk, halv- och helklassisk musik, som skulle utgöra en trivsam och stämningsskapande bakgrund till klirrandet av bestick och glas. Och till servitörernas ilande med karotter och buteljer.
Dessa ensembler var ofta dammiga och dystra herrar och damer, bittra över att aldrig bli lyssnade till, bara vara en ljudtapet. Jag tror att de försvann under 1960-talet.
Men jag skulle tycka mycket om en renässans för restaurangmusik. Eller snarare: en retrotrend. I vissa städer finns fortfarande stadshotell vars matsalar har behållit sin 1940- eller 1950-talsinredning. I dessa, men gärna även i moderna krogar, vore det fint att få sippa på ett glas rött medan en lågmäld trio står för den akustiska designen. Retrotrenden finns ju inom andra områden, så man kan ju hoppas.
Apropå kulinariska upplevelser ser jag en annan, oerhört mycket sämre trend som envisas. TV4 återkommer med ”Sveriges mästerkock”. En svårslagbart usel blandning av fånigheter och vuxenmobbning, förklädd till ”underhållning”. Titta inte, please. Bojkotta TV4.
Till sist: Ulf Lundell har numera en blogg. På den skriver han exakt likadant som i sina sju senaste ”romaner”. Äntligen har han förstått. Jag räknar med att han i fortsättningen upphör med ”roman”författandet och fortsätter blogga, för i det formatet fungerar hans dagboksanteckningar och iakttagelser riktigt bra.