KRÖNIKA
Frostmorgon med sol. Folk bär vinterjackor, toppluvor och handskar, själv har jag strippat av mig jackan och kavlat upp jeansen. Folk stirrar och tänker förmodligen. "Det måste va nåt fel på na". Ja, det kanske det är, men i den här bastanta grävlingskroppen strömmar hett blod. Kalla det kärringsjukan eller vad ni vill, men jag är inte speciellt frusen av mig. Visst rinner näsan och visst biter det lite i kinder och händer när jag strävar över Motalabron, men solen värmer mig desto mer när jag går Strömbron fram. Och så är det faktiskt vår.
Kärleksveckan fortskrider några dagar till. Passar på att säga: Jag älskar er alla mina barn. Hela högen, lika mycket. I det avseendet råder millimeter-rättvisa.
Lön. En dag kvar...
Finns det något vackrare ord en dag som denna?
Förmodligen, men jag är i alla fall ganska glad över att den är här och sitter där på kontot."Lön är ersättning som betalas för utförande av arbete. Om lönen ej är i pengar betalas den in natura, det vill säga med olika former av varor eller tjänster". Så nu vet ni det. Jag är en sådan människa som älskar att handla onödigheter och som lyxar som en galning de första dagarna efter att jag fått lönen. Mittenperioden är ganska trist och på slutet önskar jag att jag hade varit en bättre, sparsam människa. Men man är väl som man är, eller?
Livet går sin gilla gång. Nyss var det jul, strax är det påsk och snart är det sommarlov. Blev påmind om det sistnämnda när jag nyligen träffade ungdomar som är mitt uppe i förberedelserna inför balen i maj och studenten i juni. Snart börjar studenterna festa som galningar samtidigt som de pluggar luggarna av sig. Själv har jag aldrig varit på bal, jag är en askunge, helt enkelt.
Lev väl! Och till mina vänner som är sjuka eller vårdar sina nära sänder jag här tusen kramar.