– Reliefmåleri är ett sätt att framhäva och förstärka formen, att få ett djup, förklarar Hans Ström och berättar att ett underlag av trä får en struktur av lera som sedan målas över.
Fram till för ett år sedan sysslade han huvudsakligen med föreställande konst. Ofta i jordfärger – från den varma färgskalan.
Ett favoritmotiv är ansikten och sådana tavlor upptar stora väggytor i Hans Ströms ateljé på Långspångsgatan.
– Ansikten har alltid fascinerat mig med sin uttrycksfullhet. Man blir aldrig trött på att försöka fånga karaktären. Och det finns inget som påverkar så mycket som porträtt.
Den inriktningen hade han kanske hållit sig till än i denna dag om inte vissa saker inträffat.
– Förra våren började det göra ont i fingrarna. Jag har alltid format leran med händerna, mest med tummarna. Och lufttorkande lera är ganska motsträvig.
Hans fruktade att han inte skulle kunna fortsätta med sin reliefkonst. Men så småningom kom han på att han kunde använda en mer lättformad lera och verktyg som spackel och palettkniv.
– Det blir ett annat uttryck. Men man vill ju inte stanna upp ofrivilligt när skaparlusten finns i kroppen.
I ungefär samma veva fick han en bok om konstnären Alice Miller av en vän.
– Det fanns bilder som hon gjort i den. De inspirerade mig fast de var nonfigurativa, säger Hans.
Alice Millers bilder fick honom att försöka sig på den fria formen. Dessutom med en färgstarkare palett än tidigare. Även det har sin orsak.
Hans berättar om den avgörande händelsen:
– Mitt yngsta barnbarn blev svårt sjuk och fick tillbringa mycket tid på lasarettet i Uppsala. Det var fruktansvärt jobbigt. På väg hem efter ett besök där upplevde jag verkligheten som helt färglös, trots att det var sommar. Det gjorde att jag började måla i klarare färger – rött, blått, gult och grönt. Att jobba så här fungerar som terapi för mig, Det behövs mer färger, ljus och värme i världen, säger Hans som nu kan glädja sig åt att barnbarnet är friskt igen.
Och att fingrarna numera känns helt okej.
– Det var nog bara överansträngning, säger reliefmålaren som fyller 70 år i sommar och drömmer om att ha en utställning i samband med det.
Då kommer helt säkert ett antal alster i Hans nya friare formspråk att finnas med.
– Det har plötsligt blivit så jäkla roligt att måla igen. Jag känner att jag utvecklas. Och det vill man ju, säger han.