– Men vi vill även spela utomlands, säger gitarristen Ludwig Ågrim.
Det är fredagskväll, och utanför Hallen ungdomscenter i Motala står Ludwig Ågrim och samtalar med några vänner. Dova ljud av bas och trummor inifrån Hallen avslöjar att en konsert pågår.
– Hej, de andra är på ingång, säger Ludwig Ågrim.
En stund senare är alla fem medlemmar i Motalabandet Placing the Blame på plats. De ska strax in och värma upp inför kvällens spelning, men stannar gärna för en pratstund med MVT.
Vilka är Placing the Blame?
– Vi började 2012, och från början var det jag, Dennis Knäck (trummor) och Stefan Johansson (gitarr), säger Ludwig Ågrim.
Snart fylldes bandet på med basisten Adam Engarås och sångaren Sonny Svensson.
– Alla kände varandra sedan tidigare då vi har spelat i andra band eller pluggat ihop, förklarar Stefan Johansson.
Bandet beskriver sin musik som melodiös hardcore. De har alla spelat tung musik i olika varianter tidigare. Skälen till att valet föll på hardcore var flera.
– Vi var väl trötta på att spela renodlad metall, säger Stefan Johansson.
– Det är enklare, men ändå riffen som bestämmer, fyller Ludwig i.
Melodiös hardcore?
– Ja, men det är framför allt det instrumentala som är mer melodiöst. Vi har väl inspirerats av de melodiösa bitarna av annan metall, säger basisten Adam Engarås.
Sonny Svensson är sångare och sköter textförfattandet i bandet. Han förklarar att texterna ofta handlar om antireligion och inre styrka.
– Det går ganska mycket hand i hand, säger Sonny Svensson.
– Vi är ateister och ifrågasätter gärna rådande normer, menar Ludwig Ågrim.
– Det handlar om att vi tror på ett bättre samhälle utan religion, förklarar Sonny.
De har redan hunnit med en hel del spelningar. Både i och utanför Motala. Samtidigt håller de på med inspelningar av nytt material.
– Vi håller på med en EP som vi spelat in. Nu ska den mixas och mastras. Förhoppningsvis släpper vi den i slutet av sommaren, säger Ludwig Ågrim.
Och med EP:n ute hoppas bandet nå bortom länsgränserna.
– Vi har bra publik här i Motala med fans som alltid kommer på spelningarna. Men vi hoppas på att komma ut och spela i resten av landet, och gärna utomlands. Tyskland hade inte varit tråkigt, säger Ludwig.
Tiden drar ihop sig och bandet ska upp på scen. När de första riffen dånar i högtalarna fylls golvet snabbt av entusiastiska fans, och fler fyller på i takt med att energin stiger. På gatan utanför Hallen är det nu tomt.