"Heidenstam och vårt förhållande till djuren". Det är temat för årets uppsatstävling, som arrangeras av Stiftelsen Övralid och Platengymnasiet. Som vanligt har treorna på skolan möjlighet att konkurrera om tre stipendier, vilka ska delas ut i samband med skolavslutningen den 5 juni.
Som avstamp för tävlingen hålls varje år en inspirationsföreläsning. Den här gången var Johan Beck-Friis inbjuden att prata inför eleverna. Han bor i Uppsala, men jobbar som informationschef på Sveriges veterinärförbund i Stockholm. Han är emellertid från Motala och tog 1979 examen på Platenskolan, som den hette då.
– Jag gick natur, berättar han medan eleverna tar plats i aulan.
Han ska i sin föreläsning ta upp vårt förhållande till djur ur flera olika aspekter. Som hur vi behandlar olika djur olika. Grisen och hunden är, framhåller han, ett exempel på vår inkonsekvens.
– Det är två ganska jämförbara djur, om man ser till intelligensnivå och förmågan att känna, men ändå behandlar vi dem helt olika. Varför?
Synen på djuren kan, påpekar han, påverkas av många faktorer. Saker som tradition, kultur och religion. Det finns till exempel delar av världen där man äter hundkött, något som för de flesta svenskar känns otänkbart. Verner von Heidenstam var en stor djurvän, begravde sin hund strax intill sig själv på Övralid. Kate Bang, som levde med nationalskalden, konstaterade till och med att han var vänligare mot ett främmande djur, än mot ett främmande barn.
– Han tog ställning för djuren, ville åtminstone att de skulle ha en dräglig tillvaro, säger Johan Beck-Friis.
– Han hade alltid mycket djur omkring sig, hade till och med en sällskapsgris som han brukade ha med sig på promenader och när han badade i Vättern. Dessutom skrev han kritiskt om saker som jakt och tjurfäktning.