Klosterkyrkans vänner planerar för ett anläggande av en labyrint i Vadstena. Det är Martin Lönnebo som utvecklat idén till den så kallade frälsarkranslabyrinten som föreningen har i åtanke. Och Vadstena, med sin långa andliga tradition, anses vara en lämplig plats att skapa en sådan sökarens väg i.
– Om man får lov så skulle den byggas av stenar från Vättern. Martin Lönnebo har en tanke om att ungdomar skulle plocka upp dem. Och så skulle det vara ett staket runt om och runt staketet skulle det växa vita rosor. Det skulle bli birgittinskt, som systrarnas krona, och tillika den himmelska kronan, Marias krona. Och konstnärer skulle involveras. Smidesportar skulle leda in och ut. Som ett smycke skulle labyrinten ligga där. Dessutom skulle labyrinten vara handikappanpassad, beskriver pilgrimsdiakon Ewa Lund.
Ewa Lund har varit fascinerad av labyrinter länge. Hon har också vandrat i många i flera olika länder.
– Vad jag först fastnade för, då jag gick i en labyrint, var att jag gick och kände att nu är jag nära målet och i nästa vända befann jag mig plötsligt ute i periferin igen. Jag tycker att det är så livet ofta är. Att vi tycker att nu har vi fått något klart för oss och sedan poff, får vi börja om igen. Labyrinten är som en symbol för livet och det kristna livet. Labyrinten är ingen återvändsgränd utan det finns alltid en väg att vandra, sedan kan målet kännas närmare eller längre ifrån.