I hela sitt liv har Martina Edoff hållit på med musik, sjungit och skrivit låtar. Hon föddes i Motala, var ett när familjen flyttade till Vänersborg och kom tillbaka till födelsestan lagom till nian på Södra skolan.
– Jag gick på Platen ett tag, men hoppade av, jag hade vilda drömmar om livet, säger Martina som begav sig till huvudstaden för att göra karriär.
– Föräldrar, syskon, syskonbarn och släkten finns kvar i Motala. Jag hälsar ofta på, för vem kan missa Varamon?
Martina försörjer sig som frilansande sångerska. Hon var med och drog i gång Wallmans salonger 1991 och har ett förflutet som körsångerska bakom Dr Alban, E-Type, Ace of Base med flera. Hon startade med sin dåvarande pojkvän The poodles 1999.
När hon fick sin son 2005 tog hon dock en paus från musiken och utbildade sig till samtalsterapeut.
– Jag tänkte att musiklivet kanske var över, men så tyckte min gode vän Robert Jansson att jag skulle ge ut ett album med eget material. Jag har alltid skrivit låtar.
Albumet, som släpps på en releasefest idag (onsdag) på rockklubben Black Carpet i Stockholm, består av tio låtar, nio egna och en cover.
Var hämtar du inspiration?
– Melodierna kommer först, och de bara poppar upp. Det kan hända när jag är ute med hundarna eller sitter i bilen.
Vad har du mera på gång?
– Nu gäller det att synas och höras och jag planerar att åka ut på en promotinturné i hela Sverige?
Kommer du hem till Motala och framträder?
– Jag hoppas det! Jag vill jättegärna till Motala.
Är du nervös inför skivsläppet?
– Jag har stått på världsscener i massor av länder, varit med i tv och på galor och alltid varit en i bandet, men jag har aldrig varit frontperson, så ja, jag är väldigt pirrig!
Berätta ett minne från "förr"!
– Oj, jag har så många... Min vardag var länge en karusell med rockstjärnor och fans. Vi åkte limousine från flygplatser till hotell och nöjesställen. Massor av folk stod utanför och väntade, vi var tvungna att ha bodyguards. Ett speciellt minne är från MTV Awards i Monte Carlo när Dr Alban skulle framträda och få pris. Innan vi skulle gå på stod vi och tittade på Whitney Houston som sjöng "I will always love you" acapella, riktad till sin mamma. Whitney som jag alltid sett upp till, som var en fantastisk sångerska. Det var stort.