Han är nästan konstant på turné, australiensaren Dan Granero. Gör mellan 230 och 250 spelningar per år. Ibland mer. Och Sverige har blivit ett land han ständigt återkommer till, efter att han turnerade här för första gången 2008.
– Det verkar som om min bluesrock är uppskattad bland svenskarna och det har blivit mer och mer publik för varje gång jag kommit tillbaka, berättar han.
Den här turnén har emellertid varit annorlunda. Vädermässigt.
– Jag har inte sett snö på det här sättet tidigare. Jag fick till och med köra genom snöoväder, från Stockholm och hit, berättar han.
Det har blivit drygt 20 gig under de senaste veckorna. Vid sin sida har han basisten Jonathan Lawrence, en följeslagare sedan två år tillbaka.
– Vi är som en familj, han är som en bror för mig, konstaterar Dan och klappar Jonathan på axeln.
– Det är viktigt att man kan lita på varandra och trivs ihop när man är tillsammans så mycket som vi är.
De har haft Motala som utgångspunkt under turnén. De har bott på Berggrens källare, ett ställe som Dan Granero besökt ett flertal gånger. Han har blivit god vän med ägaren Nader Moini.
– Han har verkligen hjälpt oss.
Det samma säger han om Christer Claesson från Motala, som brukar hjälpa bandet under vistelserna i Sverige.
– It’s my swedish dad!
Han berättar att de svenska vännerna stöttade honom när han för ett par år sedan genomgick en skilsmässa.
– Det är något jag aldrig glömmer.
Dan Granero spelar bluesrock av det explosiva slaget. Gör egen musik, men tolkar också de stora favoriterna Stevie Ray Vaughan och Jimi Hendrix.
När duon i morgon kväll avlutar turnén med en spelning på Kulturakademin, så har de – som de brukar – tagit in en lokal trummis.
Det är Thomas ”Massi” Schön som tar plats på scenen tillsammans med de båda australiensarna. Det ska, tycker han, bli kul att spela blues på den här nivån.
– Bluesen är ju grunden till allt, på något sätt, säger ”Massi”.