Det är tidigt på morgonen och himlen är grå. Biblioteket har inte öppnat ännu, så vi blir insläppta genom bakvägen. Sedan upp för en svart, brant trappa och så in i rummet till vänster. Där sitter bibliotekchefen Helena Agnemar, klädd i blommig blus och beiga byxor. Hon hälsar välkommen och leder oss in i rummet intill.
– Jag kommer att sakna personalen jättemycket, säger Helena Agnemar.
Hon är utbildad kulturvetare, med litteratur som huvudämne. Det var en vän som uppmanade henne att söka tjänsten som bibliotekschef. Dessförinnan hade Helena Agnemar arbetat med olika saker inom teater, opera, bild och konst. När hon väl fick jobbet som bibliotekschef infann sig känslan av att komma hem.
– Det kändes jätteroligt. Att besöka biblioteket och gå på bio var det som fanns att tillgå när jag växte upp. Det gjorde att jag tidigt kom att uppskatta bibliotek.
Helena Agnemar är uppväxt i Skänninge och bor idag utanför Vadstena. Hon är stolt över att biblioteket kan genomföra nya saker och att personalen är nyfiken. Som exempel nämner hon när biblioteket ville göra det lättare för sina låntagare och införde självbetjäningsautomater.
– Man måste våga testa nya saker och det tycker jag att man vill här. Det är roligt.
Att de fick 1000 klagomål som Helena Agnemar beskriver det, på grund av teknikstrul, är en helt annan sak.
Hur har det varit att arbeta som bibliotekschef här?
– Väldigt roligt och arbetssamt. Det är en stor organisation med 40 anställda och alla invånares behov som ska tillgodoses.
Vad har varit roligast?
– När man ser att det man gör ger resultat. När människor kommer och berättar att biblioteket har betytt någonting för dem.
Helena Agnemar menar att biblioteket är en port till att förstå samhället, få kontakt och använda språket. En plats där barn får tillgång till litteratur och förhoppningsvis får intresse för läsning.
Har du någon favoritbok?
– Det finns en bok som ingen läser nuförtiden, "Boken om Agnes" av Anna Lisa Wärnlöf. Den handlar om två små flickors första tid i skolan, någonstans i Sverige.
I höst börjar Helena Agnemar som utvecklingsledare på Länsbiblioteket Östergötland i Linköping. Och det är inte bara personalen som hon kommer att sakna.
– Jag kommer att sakna hela biblioteket, den yttre miljön, Motala och vattnet.
När Helena Agnemar nu slutar, hoppas hon på tre saker:
– Fler resurser så att biblioteket kan fortsätta utvecklas, en utbyggnad och att flera upptäcker vilken tillgång biblioteket är.