Många Motala- och Vadstenabor har säkert varit på Charlottenborgs slott. Säkert har många stått och böjt sig över och förundrats över Jungfru Isbergs utsökta träsniderier. Men det finns alltid mer att upptäcka. Om man tittar ännu närmare på en av pokalerna kan man till exempel skönja tre ansikten, i de näst intill fördolda hålrummen, mellan några repstammar.
– Vi kallar dem för Kungen, Adjutanten och Hovdamen. Jag har känt till att de finns där, men det är väldigt svårt att få syn på dem, säger Tina Tybring på museet.
Många kommer också till museet för att titta på dockskåpen – interiörerna och exteriörerna från en småstad – skapade av Eivor och Hans Nielsen.
– Många specialintresserade kommer. Så som olika miniatyrsällskap. Men man skulle också önska att ännu fler närboende hittade hit. Det är väl så att man gärna glömmer sin hembygd. Man åker tio, femton mil för att titta på allt möjligt annat någon annanstans. Och glömmer bort det som finns alldeles i närheten.
I trappan upp till övervåningen knarrar det.
– Spökar det? Det är den ständiga frågan här.
Svaret är ja. Charlottenborgs slott håller sig med ett eget spöke.
– Ja, Vita damen.
Nytt för sommarsäsongen är ett par montrar med broderier. Motala museum sällar sig andra inrättningar i landet som satsar på att visa just sådana på temat "Skönhet för alla".
– De är hämtade ur museets gömmor. Visst är de fina. Titta på de där handskarna. De skulle visst användas vid ett bröllop. Och pärbroderierna på börsen där...
Tina Tybring har arbetat på museet sedan 1992.
– Det roligaste är att träffa så mycket folk, tycker jag. Alla kontakter. Jag var frisör förut, i 20 år, och där handlade det ju också mycket om det.
Så den som vill veta mer om Vita damen eller Sofia Isberg eller något annat. Det är bara komma till museet och fråga.