– De här åren har gett mig väldigt mycket, säger Magnus Valhquist och fortsätter:
– Vi har en mycket aktiv styrelse och Lola Björkquist har gjort en fantastisk insats som sekreterare. Nu är vi hedersmedlemmar båda två.
Vad har varit dina uppgifter?
– Efter många år i statlig tjänst har jag en del kontakter som kommit till pass när man ska hitta nya sponsorer, det var väl en av anledningarna till att jag tillfrågades om jag ville bli ordförande. Det handlar mycket om att informera om Vadstena Akademien på olika vis och innebär praktiskt arbete som att sälja program, ta emot gästerna vid föreställningarna och göra medlemsblad.
Vad har varit det bästa med engagemanget?
– Att få träffa alla i vänföreningen som är musikvänner i olika åldrar och yrken och med stor geografisk spridning. Kontakten med de medverkande har också varit fantastiskt givande liksom samarbetet med Akademiens ledning, först Astrid Lande och nu Nils Spangenberg. För en gammal Vadstenapojke har det varit extra spännande att på nära håll se vad stadens Akademi betyder för musiklivets utveckling i Sverige och hur den gjort Vadstena ännu mera känt långt utanför landets gränser.
Hur är intresset för opera i Sverige?
– Operaintresset ökar, det upplever man på flera scener. På Vadstena Akademiens föreställningar är det oftast fullsatt. Det är stimulerande att Vadstena Akademien gör någonting som ingen annan gör; de letar upp oförtjänt glömda verk från 1700-talet och början av 1800-talet och stimulerar även till nyskrivna verk. Akademien betyder oerhört mycket för svenska kompositörer och librettoskrivare. Det är verkligen en akademi som forskar om gamla verk och man bedriver kvalificerad undervisning.
– Vadstena Akademin är en väldigt viktig pelare i svenskt musikliv. Många av våra stora sångare och musiker har inlett sina karriärer här.
Bland dem kan nämnas hovsångerskan Britt-Marie Ahruhn med rötterna i Motala, Malena Ernman och Loa Falkman. Och det är inte bara sångare och musiker som skolats här utan även skräddare, scenografer, ljussättare, snickare med flera som är verksamma inom scenkonsten.
Vänföreningen har i dagsläget runt 500 medlemmar.
– Men vi blir gärna fler, säger Magnus Vahlquist.
Föreningen stödjer akademien ekonomiskt med gåvor och genom att dela ut stipendier. Medlemmarna har en del förmåner knutna till föreställningarna.
Har du någon favorit bland de operor som du sett med Vadstena Akademien?
– Det är många, men de mest gripande var Tokfursten samt Four Nights of Dream av den japanske tonsättaren Moto Osada, svarar Magnus.
Är du musikalisk?
– Nej, men mycket musikroad. Jag fick inte ens vara med i skolkören. Det här kan kanske ses som en revansch för det...
Vad ska du göra nu?
– Jag fortsätter som medlem, svarar Magnus som även har medlemsskap i Klosterkyrkans Vänner, Birgittastiftelsen och Heidenstamsällskapet.
Samt har en stor trädgård att sköta om.
Magnus Vahlquist är född i Motala och kom med familjen till Vadstena som sexåring.
– Jag bodde i Vadstena, inne i stan, under hela skoltiden. Om somrarna var jag guide på Övralid.
Magnus studerade språk och nationalekonomi i Uppsala. Han gick Arméns tolkskkola och fick lära sig ryska. Han fick ett stipendium i franska och förutsattes söka til Utrikes Departementet. I närmare 40 år har Magnus Valhlquist arbetat i utlandstjänst, bland annat med Europafrågor i Geneve i tio år. Han har varit ambassadör i Japan och Norge. Han är fortfarande ordförande i en skandinavisk-japansk stiftelse som delar ut stipendier.
– Svensk välfärd, miljövård och medicin står högt i kurs i Japan.
Under en av sina perioder hemma i Sverige var han vice vd i dåvarande Svenska Exportrådet.
Vahlquist pensionerades från UD för tolv år sedan och det var då han och hustrun Märta Christina bosatte sig på Örgården, en gång i tiden Prins Eugens sommarresidens utanför Vadstena. Under sex av de åren har Magnus varit överceremonimästare vid hovet och haft ansvaret för flera stora begivenheter, senast kronrinsessan Victorias bröllop.
Magnus Vahlquist gläds åt att Vadstena Akademiens Vänners nya ordförande är Inga Lewenhaupt som har en för föreningen mycket värdefull bakgrund som både musikforskare och tidigare chef för Drottningholms teatermusem.