Är Motala ingen kulturstad? Nej, menar Uffe Holmertz i en insändare. Jo. Det finns ett utbud men problemet är det gamla vanliga: det krävs att Motalaborna är så intresserade att vi ibland inte nöjer oss med att matas med det gamla vanliga.
Uffe Holmertz reagerar i en insändare (MVT den 13 oktober) på min tämligen harmlösa sidan 2-krönika den 8 oktober. Där berättade jag om hur jag flera gånger gått på bio i Motala och varit ensam i salongen, och detta utan att det har varit alltför ”smala” filmer jag gått för att se. Det gällde till exempel Thomas Alfredsons spionthriller ”Tinker tailor soldier spy”, efter en roman av John le Carré. Och nu senast ”Love and mercy”, filmen om Beach Boys-legendaren Brian Wilson.
”Det är ensamt att vara kulturkonsument, liksom det är ensamt att vara kulturarrangör. Motalaborna är inte ett släkte som rusar till evenemang som bjuder kvalité och kanske skänker lite eftertanke./…/ Öltält och covertrubadurer är kultur i Motala.”
Så skriver Uffe Holmertz. Han har säkert rätt, om man stryker ”i Motala”. Problemet, om det nu är ett problem, är inte Motalaborna; de/vi är som alla andra. Många struntar i, och känner inte ens till, den mera eftertankekrävande kulturen utan ramlar per automatik in i lite vanligt avkopplande rajtantajtan med öltält och en högtalaranläggning som bjuder på ”The final countdown” med Europe.
Inte lika många, men ändå en stor grupp, infinner sig i Motala Convention Centre när Norrköpings Symfoniorkester (en av landets bästa) gästar någon sällsynt gång. Och på Motala Teaterförenings arrangemang.
Sådana är Stockholmarna också. Det är bara det att Stockholmarna är så många fler. Nominellt fler människor går på ”smal” film, konserter och teater i Stockholm. Men procentuellt föredrar även flest Stockholmare öltälten och det nednötta coverskrålandet.
Det är en evig fråga att ”folk” inte känner att det kultursektorn har att bjuda är värdefullt, både för det berättigade behovet av avkoppling och det livsviktiga behovet av påkoppling.
Jag tycker dock, som Uffe Holmertz, att Motalaborna, om vi nu ska tala om oss, gott kunde bjuda till och resa sig ur tv-sofforna, hoppa över ett enda sportevenemang, slita sig från dataspelet och gynna alla de flitiga kulturarbetare i Motala som sliter hårt för att bjuda på något eget här, i vår stad.
Kulturakademin, jazzklubben, konstgallerierna, Hallen, Bondebackarocken, Berggrens källare Uffe Holmertz själv och många fler hör till dem. Jag kan bara säga: ge inte upp. Vi är trots allt många som behöver er.
Tre snabba, inte lokala men inspirerande, tips för kulturnörden och alla andra:
Hör: ”Duvan” med svenska gruppen Amason.
Läs: ”Butcher’s Crossing” av John Williams.
Se: ”Whiplash” av Damien Chazelle.