Stort allvar bakom parodier och ordlekar

En sida av det förra århundradets litterära modernism var den kaotiska blandningen av genrer. Glädjande nog är det fler och fler yngre poeter som utan att låta sig bindas återupptäcker värdet av en grundläggande litterär formlära, där man bland annat skiljer på vers och prosa och deras många underavdelningar. 

Ett exempel på detta tillhandahåller poeten Judith Kiros i sin just utkomna debutbok med den spartanskt korta titeln "O".

Bokstaven O refererar här till huvudpersonen i William Shakespeares drama "Othello". Shakespeares tragiske hjälte döljer sig även på många mindre tydliga ställen i texten. Han dyker till exempel upp i följande rader: "svarta bocken/ vita tackan/ djävulen/ din halva själ." Förenklat taget står den svarta bocken här för den mörkhyade Othello medan den vita tackan bland annat syftar på Othellos hustru, den ljushyllta Desdemona.

Vem är hon då, denna Judith Kiros? Hon är sedan några år tillbaka verksam som medarbetare i Dagens Nyheter, där hon gärna uppehåller sig vid begreppen ras och social klass. Hon har även ett förflutet som elev på Biskops-Arnös författarskola.

Formellt såväl som innehållsligt uppvisar Judith Kiros debut en stor variation. Här möter läsaren allt från resonerande prosa till regelrätt vers. Så här låter en dikt som rymmer medvetet parodiska inslag:

Min älsklings ögon liknar ej en sol;

Korallen är mer röd än hennes flin.

Om gräs är högt så kort är hennes kjol;

Om hår är tunt är hennes knappast lin.

Damaskusrosen blommar röd och vit,

Men ingen ros i hennes kinder gror;

Den korta halsen doftar inte skit,

Ej heller av parfymen som hon snor.

Om man läser denna dikt högt med fem betonade stavelser per rad och rim växelvis inplacerade så framträder ett mönster som kallas femtaktig jambisk vers – mäkta populär inte minst hos det tidiga 1800-talets romantiska poeter.

För att vara en debutbok är Judith Kiros förstlingsverk häpnadsväckande rikt i både form och innehåll. Fri vers växlar med fast meter och prosa, psykologisk analys med fantasifulla begreppsutflykter och så vidare.

Bakom parodier och ordlekar finns här även ett stort allvar. Så här kan det låta då: "Om några år är jag död. Då och då har jag gläntat på den dörren. Det finns inget mörker där; döden är en lång vit timme."

Man önskar att Judith Kiros gör rik användning av tiden fram till denna vita timme. 

Litteratur

O

Judith Kiros

Albert Bonniers förlag