Ensemblen i "Ungefär som Tony Curtis" måste ha en av landets minsta loger. Den inryms i ett gammalt torrdass i ena ändan av Högbrunnen i Medevi där teatern ges.
– Det har varit ett herrskapsdass. Här fick inte vem som helst dra ner byxorna, upplyser pjässkrivaren, tillika aktören Uffe Holmertz .
Logeutrymmet består av en trång hall och fyra små rum med – numera igenspikade – fjölhål.
Det är här inne den fem personer stora ensemblen sminkar sig, fixar håret, byter kläder och laddar upp i största allmänhet.
Var och en sköter sina förberedelser samtidigt som man pratar om det ena och det andra. Inte så mycket om den stundande föreställningen.
– Nej, det blir mer världsliga ting, som svampplockning, menar Uffe och sneglar på Nettan Lekströms påse med nyplockade kantareller.
Och så dricker man mycket kaffe, utan att bli pinknödiga påstås det.
– Nej, vi svettas ut det på scenen.
Johan Klarbrant kelar med sin hund Skrållan, som dock får lämna logen när spelet går igång.
När det är en halvtimme kvar tills ridån går upp fixar Hanna Ulvan till frisyren i en så kallad "hövolm".
– Jag fattar inte hur de gjorde på 50-talet. Det går åt väldigt mycket hårspray!
Strax innan gänget ska gå på scenen börjar uppvärmningen. Några töjer och stretchar. Robban Zetterberg tar det lugnare.
– Jag tycker att det räcker med att promenera omkring lite här inne, säger Robban.
Fast så mycket yta har han som sagt var inte att röra sig på.
Uppladdningen avslutas med att skådespelarna samlas i ring, höjer händerna mot taket och samfällt ropar de magiska orden "Que sera sera", vilket även är titeln på 50-talsidolen Doris Days största hit.
Under spelets gång tillbringar den som för tillfället inte är på scenen sin väntetid på olika sätt; någon med att fixa till frisyren, en annan genom att bara stå och lyssna. Robban sitter på en dassbänk och spelar ett alfapetliknande spel på sin mobil.
– Det är lätt att fastna, men jag har inte missat min entré en enda gång, säger han.
– Inte än, men det har varit nära, inflikar Uffe.
Skådespelarlogen är långt ifrån glamorös, men det verkar inte bekymra de som använder den.
– Nej då, den är perfekt. Man har nära till allt. Visst är det trångt, tur att vi tycker om varandra. Det är ett fantastiskt gäng. Och ett fantastiskt sommarjobb, säger Hanna.