Heltonshöjningen
Den vanligaste och enklaste höjningen, som antingen brukar göras fullstÀndigt pang-pÄ-rödbetan nÀr sista refrÀngen drar igÄng, eller genomföras lite mer maskerad genom att höja sista tonen i sticket. Heter man Carola kan man med fördel lÀgger pÄ en liten överlappande wailing i sjÀlva höjningsögonblicket.
https://www.youtube.com/watch?v=wKooxLYpjH0
Halvtonshöjningen
En höjning som av tekniska skÀl krÀver en liten förannonsering för att det inte ska lÄta tokigt. Oftast löses detta med en extra takt efter sticket eller nÀst sista refrÀngen dÀr det sÄ kallade dominantackord höjs ett halvt. Ett tydligt exempel Àr klassiska superhiten "Högt över havet" frÄn 1987.
https://www.youtube.com/watch?v=MwUSllekbb0
Omstarten
En enkel men effektiv variant, som Àn sÄ lÀnge inte Àr överanvÀnd. Tricket Àr att lÄta lyssnarna tro att allt Àr som vanligt genom att börja sista refrÀngen i samma tonart som de tidigare, men sÄ plötsligt stanna upp redan efter första takten och börja om en hel eller halvton upp! En föregÄngare var Anna Book med sin "Ge inte upp det finns en morgondag", men det mest kÀnda exemplet Àr förstÄs Carolas "FÄngad av en stormvind".
https://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg
Finesshöjningen
"Finess" Àr förstÄs en definitionsfrÄga, det Àr ju inga Sting-lÄtar som tÀvlar i Mello. Men den klassiskt skolade Fredrik Kempe har gjort ett par snygga försök. I MÄns Zelmerlöws"Cara Mia" lÄter han till exempel vers och refrÀng konsekvent ha en halvtons skillnad i tonart. Annika Herlitz Disney-ballad "Ett andetag" anvÀnde sig av samma trick 2015.
Och The Arks "The worrying kind" slÀnger in höjningen i gitarrsolot, vilket sÄ klart Àr en snygg finess.
https://www.youtube.com/watch?v=MOl-0aRHnxM
Rekordförsöket
För vissa Àr tonartshöjningar lite som lösgodis: har man vÀl börjat Àr det svÄrt att sluta. Linda Bengtzings "Alla flickor" har till exempel tvÄ höjningar. Peter Jöback far omkring som en sockerstinn fluga mellan tonarterna i sin "Hollow" frÄn 2010, men det största rekordet stÄr förstÄs kvartetten Edin-à dahl för med sina sammanlagt fyra höjningar i 1990 Ärs vinnarlÄt "Som en vind", dÀr de gudfruktiga brödraparen klÀttrade frÄn G-dur till C-dur pÄ sina knappa tre minuter. Tjusigt!
https://www.youtube.com/watch?v=4rXl3Y1h8to
I kvÀll
För tonartshöjningsfetischisten Ă€r vĂ„r nutid en besvikelse. Ăstgötska hemmahoppet Samir Badrans "Bada nakna" aviserar med all tydlighet en höjning inför sista refrĂ€ngen, men fortsĂ€tter överraskande i samma tonart. Kanske för att sĂ„ngarna redan pressar sitt tonartsomfĂ„ng till det yttersta. Finaste tonartshöjningen stĂ„r i stĂ€llet SaRaHa med sin svĂ€ngiga "Kizunguzungu".
Antitonartstrenden Àr sÄ klart ingen slump. Senare Ärs mest framgÄngsrika Mellorökare har kört i samma tonart frÄn start till slutpose. Det gick ju till exempel bra för bÄde "Euphoria" och "Heroes" . . .