Och sÄ höjer vi ett halvt . . .

Melodifestivalen gÄr in pÄ slutspurten, och det Àr dags för lite folkbildning. Hur funkar egentligen det dÀr med tonartshöjningar? Erik Wallsten reder ut.

Foto: ANDERS HOLMSTRÖM

Melodifestivalen2016-03-12 18:00

Heltonshöjningen

Den vanligaste och enklaste höjningen, som antingen brukar göras fullstÀndigt pang-pÄ-rödbetan nÀr sista refrÀngen drar igÄng, eller genomföras lite mer maskerad genom att höja sista tonen i sticket. Heter man Carola kan man med fördel lÀgger pÄ en liten överlappande wailing i sjÀlva höjningsögonblicket.

https://www.youtube.com/watch?v=wKooxLYpjH0

Halvtonshöjningen

En höjning som av tekniska skÀl krÀver en liten förannonsering för att det inte ska lÄta tokigt. Oftast löses detta med en extra takt efter sticket eller nÀst sista refrÀngen dÀr det sÄ kallade dominantackord höjs ett halvt. Ett tydligt exempel Àr klassiska superhiten "Högt över havet" frÄn 1987.

https://www.youtube.com/watch?v=MwUSllekbb0

Omstarten

En enkel men effektiv variant, som Àn sÄ lÀnge inte Àr överanvÀnd. Tricket Àr att lÄta lyssnarna tro att allt Àr som vanligt genom att börja sista refrÀngen i samma tonart som de tidigare, men sÄ plötsligt stanna upp redan efter första takten och börja om en hel eller halvton upp! En föregÄngare var Anna Book med sin "Ge inte upp det finns en morgondag", men det mest kÀnda exemplet Àr förstÄs Carolas "FÄngad av en stormvind".

https://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg

Finesshöjningen

"Finess" Àr förstÄs en definitionsfrÄga, det Àr ju inga Sting-lÄtar som tÀvlar i Mello. Men den klassiskt skolade Fredrik Kempe har gjort ett par snygga försök. I MÄns Zelmerlöws"Cara Mia" lÄter han till exempel vers och refrÀng konsekvent ha en halvtons skillnad i tonart. Annika Herlitz Disney-ballad "Ett andetag" anvÀnde sig av samma trick 2015.

Och The Arks "The worrying kind" slÀnger in höjningen i gitarrsolot, vilket sÄ klart Àr en snygg finess.

https://www.youtube.com/watch?v=MOl-0aRHnxM

Rekordförsöket

För vissa Ă€r tonartshöjningar lite som lösgodis: har man vĂ€l börjat Ă€r det svĂ„rt att sluta. Linda Bengtzings "Alla flickor" har till exempel tvĂ„ höjningar. Peter Jöback far omkring som en sockerstinn fluga mellan tonarterna i sin "Hollow" frĂ„n 2010, men det största rekordet stĂ„r förstĂ„s kvartetten Edin-Ådahl för med sina sammanlagt fyra höjningar i 1990 Ă„rs vinnarlĂ„t "Som en vind", dĂ€r de gudfruktiga brödraparen klĂ€ttrade frĂ„n G-dur till C-dur pĂ„ sina knappa tre minuter. Tjusigt!

https://www.youtube.com/watch?v=4rXl3Y1h8to

I kvÀll

För tonartshöjningsfetischisten Ă€r vĂ„r nutid en besvikelse. Östgötska hemmahoppet Samir Badrans "Bada nakna" aviserar med all tydlighet en höjning inför sista refrĂ€ngen, men fortsĂ€tter överraskande i samma tonart. Kanske för att sĂ„ngarna redan pressar sitt tonartsomfĂ„ng till det yttersta. Finaste tonartshöjningen stĂ„r i stĂ€llet SaRaHa med sin svĂ€ngiga "Kizunguzungu".

Antitonartstrenden Àr sÄ klart ingen slump. Senare Ärs mest framgÄngsrika Mellorökare har kört i samma tonart frÄn start till slutpose. Det gick ju till exempel bra för bÄde "Euphoria" och "Heroes" . . .

https://www.youtube.com/watch?v=Pfo-8z86x80

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!