Fredagen den 23 maj kommer Björn Rosenström och Det jävla bandet till Saluhallen i Motala.
Låtarna "Lurad", "En gång är ingen gång" och "Het" var populära på förfester runt om i landet under 2000-talet. Tillsammans med artister som Eddie Meduza och Onkel Konkel fick de en hel föräldrageneration att vilja tvåla in barnens munnar. Men enligt artisten själv har syftet aldrig varit att provocera.
– Jag har alltid gjort låtar för att få folk att garva och känna glädje. Det är det som driver mig. Jag gör musiken mer för lyssnarna än för mig själv, säger han när vi når honom på telefon under en fredagseftermiddag.
Har din publik föryngrats, eller är det fortfarande fansen från tidigt 2000-tal som hänger kvar?
– När jag började för 25 år sen var det 20-åringar som tyckte min musik var svinkul, men de är vuxna nu. Nu tycker istället deras barn om min musik och det är jävligt trevligt, med tanke på att vi själva inte föryngras.
– Våra konserter är som en hardcore familjeföreställning för alla mellan 20 och 60 år, säger han och skrattar.
I år kommer Ronny & Ragge tillbaka och Ralf Gyllenhammar uppträder med Eddie Meduza Show. Är det ett uppsving i genren?
– Jag känner att jag hela tiden har gått vid sidan av alla trender. Det handlar lite om att inte suga skiten ur sin popularitet och överexponera sig själv för publiken. Då är det lättare att hålla en eventuell popularitet intakt och då blir man mindre känslig för trender.
Min personliga koppling till din musik är låten "Flourtanten". När jag var sex år "skolkade" jag från dagis dagen hon skulle komma. Jag sa till mamma att jag hade magont. Är låten självupplevd?
– Det var något mysko med den kollektiva floursköljningen. Hon kom in klassrummet som en laboratorieråtta i vit sjukhusklänning. Med sin bruna bricka fick hon 25 ungar att gurgla fluor samtidigt... Det är något riktigt knepigt med det, säger han på bred göteborgska.
– När jag gjorde låten vred jag såklart på stämningen. Men händelsen är självupplevd och jag tycker det var helt rätt av dig att skolka den dagen, säger han och skrattar.
Rosenström började uppträda på klubbar i mitten av 90-talet, samtidigt som han pluggade juridik på Handelshögskolan i Göteborg. Men efter bara några år inom juridiken föll valet på musiken.
Vad fick dig att lämna juridiken?
– Jag fick ett massivt genombrott med min första skiva samtidigt som jag jobbade som tingsnotarie vid Mariestads tingsrätt. Det genombrottet skojar man inte bort. Jag sålde 80 000 cd-skivor på ett halvår och låg sexa på svenska albumlistan utan att ens marknadsföra mig, säger han och fortsätter.
– Samtidig som jag bara lagt 7.00 spänn på skivan, berättar han.
Under tiden som han jobbade som jurist spelade han på nattklubbar under helgerna och musiken tog alltmer plats.
– Folk tjatade om en ny platta hela tiden. Då kände jag: "Fan, det är ju det här jag vill göra".
– Jag hade inget kall att bli jurist. Jag ville mest ha ett bra jobb. Men ska man jobba 100 procent med det måste man vara dedikerad. Jag är nyfiken på mycket, men när det blir för mycket så tappar jag intresset.
Han sade upp sig och började skriva på sin andra platta "Någorlunda hyggliga låtar", som släpptes i juni 2001. Sedan dess har han levt på musiken och gör numera runt 60 spelningar om året.
På fredag blir det konsert i Motala och Saluhallen?
– Vi har spelat där rätt många gånger nu, tror det blir tredje året i rad. Det kommer bli riktigt kul!