"Det är för att jag vill förstå mig själv som jag jobbar med musik och skriver", säger Miriam Bryant.
– Jag är typ i en förlossningsfas. Albumet är klart, och den här jävla Okej-tidningen som jag typ fått en stroke av är också klar. Det har varit så otroligt mycket att göra inför den här perioden, säger hon och pustar ut.
Hur är din relation till tidningen Okej?
– Jag bläddrade massor i den som ung. Det var liksom en av de få platser där jag kunde läsa om musik, film och kändisar i Hollywood. Det fanns lite skvaller, men ändå ett fokus på intervjuer med artister som var coola. Mer edge och mörker än vad som fanns i tjejtidningen Frida.
Numera är hon själv en av musiksveriges stora profiler. Något som visade sig under utdelningen av Polarpriset i maj när hon uppträdde framför resterande medlemmar av Queen med "The Show Must Go On", en av de sista låtarna sångaren Freddie Mercury spelade in innan bortgången i aids 1991.
Framträdandet hyllades, och hon tackades under direktsändningen av bandets gitarrist Brian May, som också skrivit låten. Miriam beskriver känslorna från mötet som "all over the place".
– Det var någon form av chock. Men också – det kanske låter lite cyniskt – jag tänkte: "Det här kommer bli rubriker i tidningarna". Det var inte alls planerat, men jag blev väldigt glad när han kom fram. Det kändes fint att jag fick vara en del i deras kväll, säger hon med karismatisk Göteborgsdialekt.
Se uppträdandet och mötet med Brian May i klippet nedan.
Hur stort var det ögonblicket för dig?
– Jag är ett jättestort fan av Queens musik. Freddie Mercury är liksom ikonen för mig.
Hon konstaterar samtidigt att det betyder mycket att få positiv respons från en annan upphovsperson.
– Jag vet själv hur det känns att se andra människor uppträda med min musik. Det är speciellt när någon sjunger ens låtar – oavsett om det är på en skolavslutning eller i ett Youtube-klipp. Det är en fin känsla.
Sedan debutalbumet Raised in Rain 2013 har Miriam Bryants karriär pekat stadigt uppåt. Hon har vunnit både Grammisar, P3 Guld och Rockbjörnar. Varit programledare i Musikhjälpen och blivit folkkär i Så mycket bättre. Tillsammans med Viktor Leksell, Veronica Maggio och Hooja har hennes musik toppat listorna.
I maj släppte hon sitt fjärde album, Okej att dö. Ett personligt album, men med mer banala låtar än tidigare, enligt henne själv.
– Det beror delvis på att jag tittat mer inåt. Jag har försökt sätta ord på mina sämsta sidor – sådant jag inte är jättestolt över.
Vad är det för sidor?
– Det finns en låt som heter "Baise Moi" som handlar om sex – det har jag inte skrivit om tidigare. Sen finns det en del hybrislåtar, säger hon och skrattar försiktigt.
– Jag har skojat med känslan "Jag är bäst", för typ hela livet har jag gått runt och tänkt att jag är sämst. Men det finns en motvikt till alla känslor, säger hon eftertänksamt.
Helgen innan intervjun gästade hon Håkan Hellström två kvällar i rad inför ett utsålt Ullevi med över 73 000 personer.
– Jag har jobbat jättehårt och jättelänge, och ifrågasätter inte min plats på scenen lika mycket nu som jag skulle gjort första gången jag gästade Håkan för nästan tio år sedan. Då var det mer som att det var för sjukt att greppa: "Håkan är ju min Beyoncé, min Dylan, min husgud." Då kändes det som att det var meningen med mitt liv – "Efter det här kan jag dö", säger hon med uppspelt röst.
– Men nu har jag förstått att det inte är för att jag ska få stå på scen med Håkan som jag gör det. Det är för att jag vill förstå mig själv som jag jobbar med musik och skriver.
Den 16 juli gör artisten ett stopp i Motala under Sverigeturnén. Turnélivet och den svenska sommaren är något hon ser fram emot: " Att bara få åka runt och dedikera sig till en sak – det är jätteskönt för min adhd-hjärna."
Nu i sommar ger hon sig ut på Sverigeturné för att möta publiken – en upplevelse hon beskriver som magisk när samspelet finns.
– Det är underbart att få vara fri och leka på scen. Sen kan det vara skitjobbigt när man inte riktigt når fram och känner att man måste fejka det lite. Men att umgås med bandet är kul, och jag älskar den svenska sommaren. Att bara få åka runt och dedikera sig till en sak – det är jätteskönt för min adhd-hjärna, säger hon och radar upp schemat:
– Upp på morgonen, in på bussen, av bussen, frukost, aktivitet, soundcheck, middag, gig, sen lägga sig.
I juli kommer du till Lokverkstan i Motala för andra gången. Hur var första besöket?
– Det är en speciell arena. Jag minns att jag älskade viben – det är väldigt fint där, med ån som går utanför. Jag är skitpeppad och det ska bli kul att komma tillbaka. Hoppas bara folk vill komma och titta.