Det ser ut som plåt men det är förstås inte plåt. Det är ett verk av Ylva Sager. Hon målar med gouach, en täckande vattenfärg, hon skrapar, rollar, sprutar vatten, målar lager på lager, lackar. Hennes duk är av vindpapp.
– Var inspirationen kommer ifrån... jag vill inte bli för djup... det skulle jag kunna prata om jättemycket... men jag vet inte riktigt... jag arbetar, jag letar inte efter inspiration, det är i arbetet jag vaknar.
Hon ställer ut ett 20-tal verk, däribland tre akvareller – hon är akvarellist i botten – och några miniatyrer i blandteknik. En gemensam nämnare för verken är att de syns lugna. Harmoniska.
– Jag lyssnar mycket på musik då jag arbetar. Hårdrock.
Hoppsan.
– Ja, skulle jag lyssna på klassiskt skulle jag bli ledsen. Det är så här jag vill ha det. Det handlar mycket om balans för mig. Jag vill skapa lågmälda, meditativa bilder och hårdrocken tillför en annan sida i arbetet.
Ylva Sager bor sedan ett och ett halvt år i Vadstena där hon också har ateljé och bedriver kursverksamhet i stormåleri. Konst har hon ägnat sig åt på allvar, som hon säger, i cirka 15 år. Hon har fått priser för sina akvareller och hon ställer för närvarande även ut på en samlingsutställning i Mexico city. I Stockholm driver hon Sagers ateljé tillsammans med Peter Sager.
– Jag pendlar. Jag flyttade till Vadstena för landskapets och kulturlivets skull, som jag hoppas är levande.
Ylva har även bott i Motala. Det var på 70-talet. I morgon är det vernissage. Utställningen pågår sedan fram till 22 februari.