För 50 år sedan gjorde bandet High Tones sin allra första offentliga spelning. Inget spektakulärt egentligen, bara några låtar i pausen under Söndagsdansen i Folkets hus.
– Vi spelade rock, pop och lite dans. En av låtarna var Birds n' the bees minns jag. Det var knökat med folk så det var svårt att bedöma hur folk reagerade, berättar Carl-Johan Arnwald, trummis och reklamman i High Tones.
Den där söndagen i Motala blev startskottet för fem år av musik för medlemmarna i High Tones. Spelningarna gick genom Sverige, upp i Norrland, sen tillbaka ner igen.
– Roligt, men jobbigt. Det fanns inga roddare på den tiden, vi fick bära och fixa allt själva, säger Rolf Carlsson, sångare och gitarrist.
Svårast var publiken i Skåne, där gick aldrig High Tones blandade musikstil hem.
– De ville bara ha Sven-Ingvars, vi var för poppiga, menar Carl-Johan.
Bättre gick det norrut. Carl-Johan och Rolf berättar om en spelning i Abborrträsk, en liten ort i södra Lappland.
– Vi tänkte att fan, det lär inte komma en människa hit. Men det blev fullt, berättar Rolf.
– Folk i Norrland kan åka 40 mil utan vidare. Tacksamma är de också, fortsätter Carl-Johan.
Men det var under de längre vistelserna som bandet trivdes bäst. Som när de spelade varje kväll hela veckan på Terrassen i Norrköping.
– Dagtid så stod instrumenten redo. Vi repade hela dagarna, säger Rolf.
– Alla tror inte det, men desto mer man spelar desto mer behöver man repa, fyller Carl-Johan i.
Och så kom annat i vägen. Familj, lumpen, såsom det kan bli. Sedan tidiga 70-talet har High Tones bara spelat vid ett tillfälle, men nu är det dags igen.
– Idén kom hösten 2014. Vi började prata om att börja spela igen men då kändes det sådär, menar Carl-Johan.
Två veckor senare hade dock all tvivel försvunnit. För en gång musiker, alltid musiker. Det tar inte lång tid för ungdomens ambition och livsglädje att komma tillbaka.
– Nu eller aldrig, tänkte jag. Musiken har inget bäst före-datum och jag känner att vi har något kvar att ge, fortsätter Carl-Johan.
Snart var det bestämt. Comebacken skulle ske där allting började, i vad som nu för tiden kallas Gamla Folkets hus. Den 6 februari sker en nostalgisk resa till 60-talet.
– Visst har vi blivit äldre. Det tar lite längre tid att repa in låtarna eftersom vi glömmer bort dem hela tiden, skämtar Rolf.
– Men gemenskapen är det inget fel på. Vi hoppas på att leverera en upplevelse till folk i vår ålder, säger Carl-Johan.
Blir det här er sista spelning?
– Absolut inte! Vi kommer köra på så gott det går nu, så får vi se vad som händer, berättar Carl-Johan.