Krunegård om nya skivan, IFK och framtiden

Titeln på Markus Krunegårds nya album säger det mesta. När man väl får svaret.

Han har bokstavligen suttit i en lokal under en sushirestaurang och gjort låtarna. Och Tutti Frutti ser han som en slags positiv omskrivning för den spretighet han både fått beröm och kritik för genom åren.

– Det är många som gett mig tipset att du, det vore smart att göra musik som låter likadant i tio låtar, men det har aldrig riktigt legat för mig. Det blir för tråkigt att göra det.

– Jag har alltid tyckt spretigt är nåt positivt. Som det ser ut idag, när det verkar finnas en sorts tidsanda där folk tycker det är bra att släppa mycket, kan jag konstatera att jag plötsligt kanske rimmar med nån slags samtid. Kul om man är i takt med samtiden för en gångs skull, säger Markus Krunegård.

Det måste ha varit en produktiv period om resultat blir två skivor?

– Det blir två fristående album. Jag kom ganska tidigt fram till att det var väldigt många låtar jag tyckte var bra och som jag ville släppa. Det fanns två fåror. Den här första som är mer processad, maskinell och konstruerad. Lite rymdcountry med italienska ljudideal eller nåt sånt.

– Den andra som jag släpper i höst är mer spelad, organisk och potatisåker.

Det som varit annorlunda i låtskrivarprocessen den här gången är att Markus Krunegård bestämde sig för att bli vän med tekniken.

– Även om jag producerat många av mina skivor själv förut så har det varit i en studiomiljö. Nu har jag suttit väldigt mycket ensam vid datorn. Förut hade jag onödig respekt för datorn och teknik, nu känns det mer som ett instrument. Det är lite som att rita, jag väljer den penna jag gillar. Det har varit roligt att erövra den grejen.

Oavsett vilket musikaliskt universum som Markus Krunegård rör sig i, rymdcountry eller potatisåker för att använda hans egna formuleringar, så finns alltid texterna där som hans absoluta signum. Ett ordrikt flöde med formuleringar, fraseringar och innehåll som gör honom unik. Den klassiska hönan och ägget-frågan om låtskrivandet känns plötsligt given och relevant när det gäller Markus Krunegård. Vad kommer först?

– Det är väldigt sällan jag har en färdig text och tonsätter den. Det har nog aldrig hänt tror jag. Det är nästan uteslutande så att det kommer samtidigt. Det är text OCH musik det handlar om för mig. De är inte gjorda för att läsas, då hade jag skrivit annorlunda. De är gjorda för att sjungas med mina tonfall och formuleringar.

– Jag försöker hypnotisera mig själv på nåt sätt och då brukar det ramla på text och lite melodier. Jag brukar alltid börja med nåt som känns för mycket eller omöjligt eller konstigt på nåt sätt. Då blir jag intresserad.

Att fotboll är en stor passion för Markus Krunegård är ingen hemlighet. Hans specialskrivna inmarschlåt "Ett liv, Ett lag" har tagits emot med öppna armar av IFK Norrköpings fans.

– Det är nåt jag är otroligt stolt över.

När får vi höra dig sjunga den på plats?

– Vore kul om så många som möjligt var där när vi gjorde det. Det känns onödigt att göra det om vi är 500 personer. Vore som en härlig punkt på pandemin att göra det på ett fullsatt Parken. 

– Jag funderade väldigt mycket på tonarten när jag skrev den. Hur funkar det när folk ska skriksjunga. Men folk från Norrköping är ju inte helt dumma så det ska nog gå bra.