Göran Sonnevi har blivit belönad med ett flertal litteraturpris genom Ă„ren. Han blev belönad med Carl Emil Englund-priset 1971, Bellmanpriset och SvD:s litteraturpris 1979, Samfundet De Nios pris 1988 och Nordiska RĂ„dets litteraturpris 2006. Tills samlingen lĂ€ggs nu Ăvralidspriset 2024.
Vi möts pÄ Medelhavsmuseet i Stockholm för att dricka kaffe. Göran Sonnevi har valt platsen.
â Det Ă€r sĂ„ trevligt att sitta hĂ€r mellan montrarna, se bara!
Han visar med en gest pÄ rader av mÀrkta och noggrant utplacerade smÄ figuriner ur historien som nu upphöjt befolkar vÄr mötesplats. Under deras oseende ögon vindlar vÄrt samtal fram och tillbaka. Vi talar om skapandet som process och viljan att uttrycka sig i text som alltid funnits dÀr för honom.
â Det kommer i pennan, förklarar han lĂ„gmĂ€lt pĂ„ sin Halmstaddialekt som blivit kvar genom alla Ă„r.
Du fÄr det att lÄta sÄ lÀtt.
â Vem har sagt att det Ă€r lĂ€tt?
Hur arbetar du? Kommer texten till dig i ett flöde?
â Jag arbetar regelbundet dagligen fortfarande. Jag har ju givit ut nĂ„gra böcker vid det hĂ€r laget men det Ă€r alltid jobbigt med allt omkring utgivningen, recensioner och sĂ„nt. Jag kommenterar aldrig dem. Det Ă€r en tid att ta sig igenom, men samtidigt vĂ€ldigt rolig.
LÄter du nÄgon lÀsa dina texter under arbetets gÄng?
â Inte förrĂ€n jag Ă€r klar. Man kan inte slĂ€ppa in ljus i mörkrummet. DĂ„ förstörs filmen. Jag har alltid haft svĂ„rt för att tala om det jag skriver.
Har din skapandekraft funnits med nÄgorlunda regelbundenhet i ditt liv?
â Nej, det Ă€r helt oförutsĂ€gbart. Det Ă€r omöjligt att veta om jag överhuvudtaget ska skriva en enda dikt till, sĂ€ger han som ett konstaterande och ler milt.
Efter den traditionella prisceremonin vid Heidenstams grav kommer Göran Sonnevi Ă€ta middag med Ăvralidsstiftelsens styrelse. Menyn alltid Ă€r densamma; Heidenstams stĂ„ende födelsedagsmeny med röding frĂ„n VĂ€ttern, kyckling och till sist jordgubbar med vispad grĂ€dde.
Skrivandet Àr en solitÀr syssla och författare trivs oftast bÀst i ensamhet texten som sÀllskap, Àr det sÄ för dig ocksÄ?
â SĂ„ har jag varit hela livet, Ă„tminstone sedan jag var arton eller nitton Ă„r. Handen styrs av en lagrad erfarenhet. Man öppnar sig mot nĂ„got man inte trodde fanns.
Har du alltid vetat att du skulle bli författare?
â Nej, det visste jag inte frĂ„n början. Jag hade vĂ€l krafsat lite pĂ„ pappret men drömde inte om att kunna publicera det. Det kom efter hand. Jag gick pĂ„ realgymnasiet och trodde jag skulle fortsĂ€tta pĂ„ Chalmers och bli ingenjör. Men sĂ„ spelade jag piano i en amatörorkester och hĂ€r fick jag helt nya kontakter och impulser.
En omvÀlvande tid för en ung man som först hade tÀnkt bli ingenjör?
â Totalt! I stĂ€llet Ă„kte jag till Lund för att lĂ€sa humaniora och skaffa mig den bildning jag inte hade.
Skrivlusten, har den alltid funnits dÀr?
â Ja, och den hĂ€nger rĂ€tt mycket ihop med musiken. Jag improviserar pĂ„ piano och det Ă€r inte sĂ„ stor skillnad.
Göran Sonnevis texter kÀnnetecknas av ett aldrig sinande flöde och saknar ofta interpunktion. SÄ nÄr de ocksÄ lÀsaren, med kÀnslor av oÀndlighet. Utan början eller slut strÀcker texten ut sig över sidorna, ibland ohÀmmat och med indikationer om att den kanske fortsÀtter i nÀsta verk eller Àr en fortsÀttning pÄ tidigare utgivna texter. Men Sonnevi började inte att skriva i den hÀr upplösta textformen.
â Nej, jag kunde inte skriva sĂ„ frĂ„n början.
Vad lÀste du som ung skolpojke?
â Det var mest Heidenstam och sĂ„nt men senare fortsatte jag att lĂ€sa hela den svenska moderna nittonhundratalspoesin och dĂ€refter tysk, fransk och engelsk lyrik.
Hade du nÄgra förebilder?
â Jag hade flera. Martinson, Ekelöf, Södergran, T S Eliot, Ezra Pound, Hölderlin. Ja, det var ju egentligen en skola pĂ„ sĂ„ vis.
För dem som Ă€nnu inte bekantat sig med Sonnevis poesi finns nog Ă€ndĂ„ en viss igenkĂ€nning. Kanske har man stött pĂ„ hans dikt âOm kriget i Vietnamâ frĂ„n 1965. HĂ€r manar diktaren fram ett bekant tillstĂ„nd för oss. För medan vi sitter hemma i vĂ„ra TV-soffor med vĂ€rmen som skyddar oss frĂ„n vinterkylan dĂ€rute fĂ„r vi syn pĂ„ en annan vĂ€rld som fyller oss med förfĂ€ran och vanmakt över att inte kunna ingripa eller hindra det pĂ„gĂ„ende. I bara tvĂ„ strofer sammanfattar han livets förgĂ€nglighet:
âDe döda Ă€r siffror, som vilar, virvlar / som kristaller, i vinden över fĂ€lten.â
I nyligen utgivna DÀr allt Àr kontrapunkt Tid (2024) följer Sonnevi nyheterna frÄn kriget i Ukraina i hundra dagar. VÄld, bombningar och död bildar en mörk klangbotten mot vilken författaren skriver i kontrapunktiska stÀmmor men ocksÄ vardagliga betraktelser om kÀrlek, medmÀnsklighet och vÄrens obÀndiga vÀxande. UtplÄning och pÄnyttfödelse i samma stund:
âSer, som i det enormas maskrosboll av riktningar, i alla dimensioner den vĂ€ldiga tiden Dess kontrapunkt inifrĂ„n Sedan utifrĂ„n
Dess vrÄlande utplÄningsklang
Dess viskning, inifrÄn
FrÄn mig till dig?
FrÄn dig till mig?
âHur bevarar vi det mĂ€nskliga?â
GenomgÄende följer Sonnevi nyheterna. Han har alltid en blick ut mot vÀrlden samtidigt som han skriver om det som sker pÄ nÀra hÄll, ibland privat och personligt. Nu Ukraina, tidigare i skuggan av corona-pandemin, Afghanistan, Irak, Syrien. Trump, Putin, Nixon, Pol Pot, Vietnam, Kampbodja. Ja, genom Ärtiondena har han iakttagit och givit plats Ät folk och skeenden som upprör. Men det Àr sÀllan frÄga om nÄgon traditionell motstÄndsdikt. Tonen Àr milt upprorisk nÀr den manar till solidaritet.
â Det Ă€r ingen tankeprodukt, fastslĂ„r han milt men bestĂ€mt.
Förklara!
â Skrivandet Ă€r en integrerad del av en hel strĂ€van. Jag tĂ€nker aldrig att nu ska jag skriva en motstĂ„ndsdikt för dĂ„ blir det pannkaka, förklarar han med ett litet skratt.
Ăr det sĂ„ du förhĂ„ller dig till poesin?
â Jag har alltid haft tanken att poesi eller dikten som sprĂ„k ska kunna bĂ€ra allt. Alla Ă€mnen och alla ord. Ingenting Ă€r tabu, egentligen. Sedan kommer det successiva innehĂ„llet i sjĂ€lva livsstrĂ€van.
Göran Sonnevi emottar Ăvralidspriset 2024 med motiveringen; âFör hans poetiska Ă„rskrönikor kring kĂ€rlek och politik, hans unika formsprĂ„k och uthĂ„lliga blick pĂ„ sig sjĂ€lv och samtidenâ
Ăvralidspriset har delats ut varje Ă„r sedan 1945 enligt önskemĂ„l i Verner von Heidenstams testamente. Den prestigefyllda litterĂ€ra utmĂ€rkelsen ges till författare, essĂ€ister eller forskare med humanistisk inriktning. Prissumman Ă€r 300 000 kronor och pristagaren erhĂ„ller en medalj. Utdelningen Ă€ger rum pĂ„ Heidenstams födelsedag den 6 juli.