Gränserna mellan liv och död suddas ut

Konst

Cecilia Edefalk: Hemkomsten

Norrköpings Konstmuseum. Pågår till 4/10

Foto, film, ljud, skulptur och måleri, alltsammans uttryckt genom Edefalks känslighet för allt levande och lyhördhet för naturens magi. Här finns en metod av cirkulärt tänkande och återbruk, men också andliga dimensioner där gränserna mellan liv och död suddas ut. 

Med hjälp av fotografiet undersöker hon måleriet som företeelse, intresserar sig för stegen mellan förlaga, reproduktion och verk. Men verket blir inte slutpunkt, snarare början till något nytt. Lägg till Edefalks förmåga att tala med döda och vi börjar närma oss en förståelse av konstnärens poetiska kretslopp. Hon samtalar med August Strindberg och Hilma af Klint. Med ljusmålaren Ivan Aguéli från förra sekelskiftet diskuterar hon färgen blå. I Toscana ser hon en tavla med en ängel i människostorlek som uppmanar henne att måla en renässansängel som skrider fram i ett anonymt rum. Resultatet blev sviten ”Elevator” som gåtfullt inbjuder till kontakt med en annan verklighet inom vilken andliga väsen uppgraderas till empiriskt uppfattade varelser med samma betydelse som levande. Edefalk är eterisk, men inte ockult sökande. Hon är snarare saklig, övertygad och förbluffande konkret.

Ur Marcus Aurelius mask växer en björk upp och betonar sambandet mellan människan och naturen som hos Edefalk är besjälad. Hennes verk väcker också frågor om representation och autenticitet. Hon fotograferar en skulptur av Marcus Aurelius ur olika vinklar. Vad händer med form och innebörd? Genom upprepningar av samma motiv med små förändringar och förskjutningar berättar hon en historia. 

”Bi-flickan” håller en bisvärm i sina händer med närmast smeksam omsorg. Här kontrasterar motivets innehåll med flickans avsikter. Undflyende varelser som sticks vid beröring och knappast njuter av mänsklig kärlek. Likväl livsviktiga. Utan pollinerande bin dör allt. Som betraktare hänförs jag av de här subtila nyansförskjutningarna. 

Edefalk arbetar med processer och förvandling. Därmed suddar hon ut gränser. Stammar, blad, blommor och näver bildar en ny verklighet. Tillsammans med nu döda personligheter ritar hon om kartan för vår perception och empiriskt uppfattade verklighet. Den här själsliga översättningen blir till en spännande, poetisk och drömlik resa. Som i drömmen finns inga rätta svar, bara en gåtfull resa ut i det okända.