Teater
Reflekterad olydnad
Av Farhiya Feysal (pÄ scen) och America Vera-Zavala (regi)
X-scenen, Norrköping 17â25 januari 2020
Agora, SkĂ€ggetorp, Linköping 25â29 februari
En gĂ„ng var Farhiya en söt femĂ„ring i vinteroverall. En gĂ„ng gick hon i skolan, skolĂ„r â skolsĂ„r rimmar rappoeten. Hon gav igen. DĂ„. Nu har hon ord och sprĂ„k att klĂ€ sina tankar. Hon ger fortfarande igen, klĂ€r av sig sjĂ€lv samtidigt som hon visar oss fler perspektiv.
LinköpingsslÀttens östgötska smyger in i hiphopdialektens mjuka staccato. 20-Äringen tecknar en kartbild av sitt liv, av sina rötter, mödrars och förmödrars, inklusive en historielektion. För 60 Är sedan var Somalia ett hoppets land, Àntligen fritt efter den vite mannens kolonialstyre.
I december 2018 vann Farhiya Feysal tĂ€vlingen Ortens bĂ€sta poet med dikten OsĂ€ker grabb, men ocksĂ„ en om kapitalism och en tredje om hudfĂ€rg. Regissören America Vera-Zavala, som sĂ€tter upp flera förestĂ€llningar pĂ„ Ăstgötateatern i Ă„r, sĂ„g potentialen i den unga poeten med den breda samhĂ€llsanalysen. En konstnĂ€rstalang med ett eget uttryck, en östgöte att lyfta upp och bereda plats.
X-scenens alla spelplatser utnyttjas â sidodörren, en trappavsats, en balkong. Minst av allt anvĂ€nds mikrofonen pĂ„ det höga stativet â scenpoetens gester och röst nĂ„r Ă€ndĂ„ lĂ„ngt upp i bĂ€nkraderna. NĂ„gra av texterna sitter stadigt, ekar frĂ„n tidigare upplĂ€sningar, andra Ă€r mjukare skrivna â som den om de lĂ„nga namnens arvegods: âHĂ€r Ă€r alla sĂ„ fattiga att det enda de Ă€ger Ă€r sitt namnâ.
Tillsammans har det konstnÀrliga teamet, skapat en enkel och varm förestÀllning fylld av ordens kraft, smyckad av scenens uttryck, musik, film, illustrationer.
Jag tycker om animationen av det tecknade trÀdet, Àven om rötterna kanske grundfÀsts i den somaliska myllan sÄ gÄr mina tankar till Yggdrasil, den nordiska Eddans vÀrldstrÀd. Och att publiken med filmens hjÀlp bjuds in till kvinnors fest med sÄng och dans i en könsuppdelad kultur.
HjÀrtats rytm grundar ordens slag. EmellanÄt breddas berÀttelsen Àven av ljud, det brusar och det sjunger, kvinnors sÄnger. Det svarta Afrika Àr sÄ mycket mer Àn svÀltande barn och obegripliga krig.
Sparsmakad ljussÀttning följer och bereder plats. Varmt rött som en soluppgÄng, blÄtt och kallt som en vinterdag.
Jag fylls av vÀrme.