I många år har hon levt och arbetat i New York, sjungit på Village Vanguard, Blue Note, Knitting Factory och andra legendomsusade klubbar. Uppträtt med TootsThielemans och självaste Michel Legrand. Hon är mycket riktigt från Frankrike; född i Lyon och har stått även på lika klassiska jazzscener i Europa. Elva cd-skivor i eget namn har hon gett ut.
Kvällen på Sjöbris uppvisar en kavalkad av lika klassiska standardlåtar: ”I didn’tknow what time it was”, ”Goodmorningheartache”, Nat ”King” Cole-numret ”L.O.V.E.” och sådana saker.
Elisabeth Kontomanou, född 1961, har ingen märkvärdig röst, men hon har onekligen vad man måste kalla soul och scenpersonlighet. En aningen vimsigt avspänd och avväpnande charm; hon spiller lite kaffe och bläddrar i notpapperen.
Men den där scenpersonligheten och den lågintensiva värmen som hon får till i en sådan sliten sång som ”What a wonderful world” räcker för att man ska förbise hennes aningen slitna röst.
Och sen är det ju bandet hon har med sig. Framför allt pianisten Pelle Karlström och saxofonisten Anders Ekholm. Deras solon blir stundtals till de där farofyllda utfärderna man börjar sakna, så dem välkomnar man.
Mot slutet kommer Elisabeth och bandet loss i ”Les feuilles mortes”, kanske mera känd som ”Autumnleaves”, en 40-talsklassiker.
EKG, som bandet också kallar sig, är väl inte ute efter att presentera något nyskapande men god hjärtverksamhet kan registreras.