Vit, medelÄlders man. Beskrivningen förutsÀtts ofta gÀlla nÄgon som Àr privilegierad och innehar tolkningsföretrÀdet. Men Kurt, antihjÀlte, författare och huvudperson i Nina Lykkes roman, klÀms snarare mellan stolarna i det samtida kulturklimatet dÀr han kÀnner sig dömd pÄ förhand.
Kurt nÀrmar sig pensionsÄldern och oroar sig förutom för testikelcancer ocksÄ för depression och allehanda andra sjukdomar. Visserligen drar han varje morgon pÄ sig ett par Levi's 501:or av samma storlek som de han köpte nÀr han var 16 Är. Men nÄgon garanti för ungdom, livslust eller fortsatt kreativitet Àr de inte. Hans sociala liv begrÀnsas till grannen Frank, kontakten med sonen Lukas Àr begrÀnsad och efter sitt senaste samboförsök har han bestÀmt sig för att aldrig mer leva ihop med nÄgon, inte ens ett husdjur. Kurt stör sig pÄ det mesta, att folk gÄr i bredd pÄ trottoarerna och att de klipper sönder sina klÀder. Det har gÄtt mer Àn 20 Är sedan han skrev Den Berömda Boken, entrébiljetten till den litterÀra vÀrld dÀr han numera försöker hÄlla kvar en fot i dörrspringan.
Hans skrivkramp oroar men inte lika mycket som Verklighetsförfattaren, en yngre kvinnlig förmÄga som i sin senaste "roman" har beskrivit Kurt och det som hon, men inte han, uppfattade som ett sexuellt övergrepp. Kurt har funderat pÄ att gÄ i svaromÄl men vet att det bara skulle göra saken vÀrre. "Never complain, never explain" Àr hans taktik. Men nÀr han bjuds in till en litteraturfestival i Lillehammer, för att diskutera "Otrohet i liv och litteratur" med just Verklighetsförfattaren, anas att nÄgot Àr pÄ gÄng.
Nina Lykke berĂ€ttar i presens, som för att understryka att vad som helst kan hĂ€nda. Ăven om hon anvĂ€nder han-form ligger perspektivet nĂ€ra Kurt. Lykke beskriver en Ă€ngslig, sjĂ€lvkritisk, grubblande och inte allt för socialt begĂ„vad mĂ€nniska. Lykke lĂ€mnar inga definitiva svar kring vad som egentligen hĂ€nde pĂ„ det dĂ€r mötet hos Författarförbundet, dĂ€r Kurt enligt egen utsago tog Verklighetsförfattaren pĂ„ rumpan, men först efter att hon satt sig i hans knĂ€ och gnuggat sig mot hans skĂ€ggstubb. Klart Ă€r i alla fall att Lykke vill driva med dagens litterĂ€ra klimat. Förbi flimrar, utan att riktigt fördjupas, inte bara "verklighetslitteratur", dĂ€r romanformen anvĂ€nds som skyddsnĂ€t, utan ocksĂ„ kulturell appropriering och efterlysningen av "det provocerande" (som underförstĂ„tt enbart ska reta mĂ€nniskor utanför den litterĂ€ra vĂ€rlden). Kurt fantiserar i stĂ€llet om att skriva en berĂ€ttelse som faktiskt skulle irritera; om en prĂ€st som Ă€r emot skilsmĂ€ssor, samkönade Ă€ktenskap, invandring och kvinnliga prĂ€ster. Eller kanske skapa en konstinstallation. En toastol med kameror riktade upp mot sitsen och besökarna som uppmuntras att sĂ€tta sig dĂ€r, för att utrĂ€tta sina behov och belysa nĂ„got som Ă€r "sĂ„ mĂ€rkligt undanskymt i vĂ„r kultur".
HÀr och var ger de mÄnga temana ett nÄgot splittrat intryck, bÀttre Àr dÄ Nina Lykkes psykologiska iakttagelseförmÄga, den stilistiska trÀffsÀkerheten och den stora talangen för komik. Kurts sammandrabbning pÄ scenen med Verklighetsförfattaren (efter att han druckit ett antal öl ihop med rödbrusiga stamgÀster pÄ en pub) Àr komik av hög klass. Var Lykke sjÀlv stÄr i de olika Àmnena vet jag inte, dÀremot vet jag att hon har skapat en satir som pÄ samma gÄng roar och stÀller frÄgor.