Skralt med äkta romantik i "Tills solen går upp"

Drama/Komedi

Titel: Tills solen går upp

Visas på: Bio

I rollerna: Mikael Persbrandt, Vanna Rosenberg, Helen Sjöholm

Regi: Peter Dalle

Speltid: 98 min

Betyg: 2

Ingredienserna i sig är lovande när ockultism möter romantik i Peter Dalles nya film – en berättelse om två forna älskare som tack vare en obskyr medeltida drömskrift börjar återförenas nattetid. Tanken är att de utan att bryta upp sina respektive äktenskap ska kunna leva ett omärkligt dubbelliv i drömmen, som dessutom har den fördelen att de med enbart tankekraft kan ge sina möten valfri exotisk inramning. Problem uppstår dock när det som händer i sömnen också visar sig påverka livet i vaket tillstånd.

I händerna på en gamla tiders Hollywoodregissör som Frank Capra hade denna premiss kunnat utgöra grunden för en underhållande "film blanc" – en romantisk subgenre med övernaturliga inslag som passar särskilt bra i jultider. Det visar sig dock ganska snart att Dalles regi saknar den tonträff och charm som det sagolika materialet hade krävt. "Tills solen går upp" blir snabbt en uppvisning i svag personregi, övertydlig dialog och platt satir över en samtid som har sprungit ifrån de trötta medelålders centralgestalterna.

Av äkta romantik bjuds det skralt när drömmarna utspelar sig med vulgärturismen som fond. Bakom skämskudden tvingas man se Mikael Persbrandt sörpla paraplydrinkar på Mauritius och bjuda upp en stackars magdansös bredvid egyptiska pyramider. Vissa drömmar vore bäst om de aldrig gick i uppfyllelse.